Fit for fight

trodde jag att jag var när den mesta av värken släppte men ack va jag bedrog mig, avlöstes lite fint av en förkylning så nu ligger jag här med en halv hanterbar värk och med en frusen kropp, ett huvud som dunkar, lungor som jobbar i motvind  och en näsa som får niagarafallet att verka som en litet. Men jag deppar inte för det inte för idag var jag och tog nya prover och mitt järnvärde har gått upp, till 95 yiiiipiiiie. Im alive och still going strong! Det kan nog ta sin lilla tid att återställa järnvärdet men upp ska det och blodmängden oxå.
En nackdel med att få järn är att man blir förstoppad så fick massa medel mot det idag så nu jävlar ska det skitas haha!!!!!

Annars har det varit lugna dagar, varit mest hemma tycker ja.
Jobbade förra veckan, helgen har varit mysig med barnen, emil och mixon.  I söndas kväll var vi på IT, betala inte för att se den på bio. Helt klart värdelös och inte värd pengarna!!!
Även att jag som vanligt ska vara ute i god tid för att få lite lugn inombords så jag har tagit ner och tvättat alla vinterkläder. Gått igenom vilka som behöver vad osv. Härlig känsla att ha det gjort men det vette tusan vart jag hade alla overaller förra vintern för det förvaringsutrymmet måste ha sprungit bort. Fick klämma in allt i en hylla jag har i hallen som det redan låg alla fleecejackor och skalkläder i så nu är den överfull.
Har ni tagit fram vinterkläderna än??
En stor orsak till att jag inte väntar några veckor till med att göra det är att det  sista september är klädbytardag och jag brukar ju lämna in kläderna mina barn inte kan ha längre dit. Insåg att alla behöver nya vinterskor, dollartecken å vips så flög dom iväg.

Ja men nu ska jag sova för klockan e trots allt 01.16 och jag kan som vanligt inte sova trots att jag längtat till sängen.
Här kommer lite bilder från dom sneaste dagarna

Ja just de ja, fick ju äntligen göra ett nytt ekg oxå. Får se vad det visade den här gången då!!!

Den här kvällen var alla så himla sams och tystnaden som lade sig var nästan ruggig ju.....

Min lilla buspojke <3

My Life, My Passion & My Fashion

Mkt prat å lite sömn

Denna jävla värk som intagit min kropp är fan olidlig.
I fredas ååkte jag ner på mitt hjärta då jag helt enkelt inte stod ut med värken. Fick då veta att förutom blod och järnbrist så slår kroppen till med att ha massiva inflammationer och spänningar i nacken oxå. Ja ja vi tar väl allt på en gång så kanske man kan vara iaf någorlunda frisk i höst.
Fick smärtstillande och muskelavslappnande utskrivet och rådet att ta det lungt och inte bära ngt. Haha hon, läkaren kan omöjligt ha haft barn och utan tvivel så inte adhd heller. Om jag ska ta det lungt och inte bära ngt så får dom nog låsa in mig på en brits med tvångströja. Herre guuuud jag gör ju liksom inget annat än stressaar och bär och kånkar saker hela tiden. MEN, hör å häpna så tog jag det lungt hela helgen och inte bärde jag ngt heller!

Barnen åkte till Jonas i fredas.  Jag hade då redan städat och gjort klart det mesta så jag skulle slippa göra ngt resten av helgen.
Emil kom hit från sthlm och vi chillade lite och tvättade färdigt innan vi tog på oss typ VINTERKLÄDER och besökte marknaden. Mötte upp MIxon, Walle och Natha och gjorde dom sällskap. Dom andra dårarna åkte karusell (jag kunde ju inte för nacken därav bitterheten) medans jag passasde alla grejjer.
Köpte inget just på fredagkvällen men det skulle ju ändras under helgens gång.
Gick hem vid elva halv tolv tiden då dom stängde. Och mina stora älsklingar var redan hemma när vi kom hem. Dom tyckte det va så tråkigt nere på marknaden. Måste återigen säga att det var bättre förr...........som den antika människan jag e. När jag var ung så var det skit mkt folk och kompisar ute och man hade super skoj. Nu var det inte alls lika mkt folk och dom som var där var fulla snorungar (för ni får ju inte tro att vi söp som as och stod och spydde längst lillfjärden) haha!! Nu fick man nöja sig att gå i en lten dimma av morfinets härliga verkan.  Näerå men jag fick ju smärtstillande utskrivet och jag har alltid vägrat tagit tabletter (förutom alvedon) men nu tog jag faktiskt en och peppar peppar så hjälpte det lite, inte helt men kunde iaf röra mig och lägga på ett fejk smajl under make up:en som var väldigt behövlig för att inte skrämma iväg alla andra. Såg och ser fortfarande helt tärd ut, röd blå under ögonen och påsar som heter duga under dom två små blå jag har till ögon.
Skulle ta upp till nio tabletter om dagen men kan säga att jag tog EN om dagen å resten av tiden så blev det alvedon och diklofenak. Jag är livrädd för tabletter och därför så vet alla att om jag tar starkare piller än just alvedon så är jag riktigt jävla sjuk. 

Lördagen startades med en smärta som gjorde helvetet till en dröm. Fy fan säger jag bara, låg och kved och nästan grät så fort jag rörde nacken. Fick lite massage och tog en tablett och efter en timme så var det uthärdligt igen men dock inte alls bra. Mixon kom och jag duschade en skållande het dusch för att få min stela nacke att kunna bli lite flexibel och iaf kunna böja  lite på huvudet.
På med fejset igen och ner på marknaden. Handlade desto mer denna gång, det blev lite buddhas, ganesha, strumpor till dom små, rökelsehållare, rökelser m.m. mkt fick jag av Emil som även fick äran att bära allt, stackarn!!!!!

Grillade hemma med mixon, under tiden maten blev klar så kom nathalie, walle, alex och nån mer innan dom gick ner mot marknaden. Vi åt och sen gick vi ner ännu en gång, var så jävla dum i huvudet å åkte virvelvinden då smärtan var hanterlig, tror ni det blev bättre av att sitta och skumpa runt runt runt i en karusell som höll på att få inälvorna att komma ut i ryggen då annso the crazy bitch (vem är det?) skrek att vi villeha mer  fart.  Avslutade lördagen på Mc donalds å gick sen hem!!!!


Söndagen började värre än lördagen men vafan nu började man ju få in vanan att alltid ha smärtstillande bredvid sängen och ta en det första man gör (helst innan man vaknat). Fick lite massage och blev väl någorlunda som folk igen.  Mixon kom och varför svika en vana, vi gick ner på marknaden för sista gången.  Vi köpte kryddor, kokosbollar, chokladtoppar, godis, kola, marknads nougat, chips och en massa annat som egentligen bara är onödigt skit men som man just då inte kunde leva utan..............suck!!

Sex på kvällen va vi hemma igen typ. Emil packade ihop sina grejjer å åkte ner till sthlm igen och jag fick värk igen.................

Måndagen blev det inte heller så mkt vila för då började jag jobba, ja jag bet att jag egentligen inte alls borde jobba nu men vafan man får ju psykbryt om man går hemma hela tiden oxå. Har för fan blivit folk skygg av den här sjukskrivningen. Jobba jobba jobba, det gick bra iaf och jag tog det lungt å dessutom vaknade jag utan värk från helvetet, nu var värken i skala med malmö ist. Jag ska ju dock bara arbetsträna nu ett tag innan jag går ut på riktigt igen. Är på mitt gamla jobb och gör livet surt för dom haha. Igår kväll (måndag) var en tung kväll då jag tänkte analyserade och grät efter Erik, Asså jag har fortfarande svårt att förstå att jag aldrig mer kommer att träfffa honom. Jag älskade  den mannen och jag vet att han tyckte lika om mig fast vi var ovänner och hade bråkat när han gick bort.

Idag är det tisdag och jag har varit på jobbet och tagit hand om vårt gym, handlat, hämtat ut en massage dyna (som  det dock va för mkt taktil beröring över så den ska skickas tillbaks), städat, tvättat, lagat mat och gjort det vardaliga med massa barn. Har efter allt det här haft värk igen och jag ångrar bittert att jag inte kan vänta och ta det lungt men men imorgon är en ny  dag och jag hoppas den har mindre värk med sig och mer energi och ork. Loui ville vara med mamma på jobbet idag och jag tänkte att " vafan han får väl det då", jag menar hur länge kan man välja att ha med han på jobbet och hur länge VILL han var med mamma så vi körde på och han hjälpte till på gymet och har varit så duktig så min lilla pärla men imorgon blir det dagsi för han då jag ska vila och försöka bli lite bättre i värken efter dagens
comeback av värk. Ska tillägga att mina stora flickor har hjälpt mamma med att gå ut med sopor, plockat undan och masserat under dessa dagar och för det är jag dom evigt tacksamma. Mina nästan stora små hjärtan.

Handlingen för idag

min middag för idag som inte alls e som den borde men jag orkade helt enkelt inte göra ngt bättre, kidsen fick annat men då jag är så himla kräsen så blev det ägg mackor ist. 

Satte även upp en ljuslykta på väggen som kommer göra det mysigt kalla höstkvällar

Lokalen där gymet ligger som mitt jobb har. 

Sovgott å dröm sött!!!!




My Life, My Passion & My Fashion

Inte alltid som man tänk sig

Vaknade med en sprängande huvudvärk för sjunde dagen i rad. Idag har jaginte tid att ha ont å vara sjuk för idag ska jag städa, ovanligt va??!! Men jag är ju barneledig från dom små i helgen och då vill jag veta att det är städat och att sängarna är renbäddade så jag bara kan fokusera på att chilla och göra det som jag känner för att göra.
Alvedon och diklofenak taget så vi får se om det släpper. Tid nästa tisdag för nacken och axlarna men ska då även ta ett crp för att kolla hur värderna ser ut. Är rädd att mammas muskelsjukdom gått i arv och jag vill verkligen inte börja käka massa kortison. Kortison är bra medicin om man inte måste äta det dagligen och i en längre period, den förstör så mkt i kroppen.

Tvätt ikväll oxå så ska försöka hinna med att tvätta här upp så jag bara kan slänga in resten i torktmlaren och hänga upp det som ska hängas.
Dagens plan ser ut som sådan om huvudvärken släpper

# Byta sängkläder i sovrummet. Tvätta täcket
#Damma, dammsuga och skura sovrum
# Tvätta soffkuddar (filtar tvättade jag igår)
# Damma, Dammsuga och skura vardagsrum
# Bädda rent i pojkarnas rum
# Damma, dammsuga och skura pojkarnas rum
# Damma, Dammsuga och skura köket
# Damma dammsuga och skura hallen efter jag plockat bort lite jackor och skor
# Städa båda toaletterna
# Bädda rent i filippas rum
#Damma, Dammsuga och skura filippas rum.

Just nu känns det övermäktigt att ens kliva upp å dusha men vi får se vad alvedonen gör för verkan idag.
Klockan fyra ska loui hämtas från dagis och sedan åker dom till sin pappa.

Aja de e bara å ställa sig upp å bita ihop så man får iaf nåt gjort.

Ha en trevlig helg nu och har ni vägarna förbi hudiksvall så kom förbi marknaden som är en av sveriges största


My Life, My Passion & My Fashion

Äntligen föll poletten ner

Ibland så inser man att man måste ha en förändring i sitt liv för att allt ska bli bättre. Jag har kommit till insikt att jag måste släppa iaf en människa som jag tycker väldigt mkt om och som har fått mig att må bra i perioder men skit i andra. Jag måste ta bort all kontakt och låta framtiden komma utan den människan. Jag måste göra det för att dom som verkligen bryr sig om mig ska få en ärlig chans. Att släppa taget om ngn är en sorg i sig men jag vet att jag kommer att må bättre men det kommer ta tid.

Önskar dig all lycka med allt du tar dig för !!!


My Life, My Passion & My Fashion

Sexuellt ofredande eller??

För några dagar sedan så var min dotter Cerine ute med en kompis nere på stan. Dom sattoch chillade i rådhusparken, En man med utlänsk härkomst sitter på en bänk en bit bort. Han sitter och kollar på dom och dom blir lite obekväm med det. Efer en stund så går dom därifrån. Mannen som är klädd i helsvarta kläder och svart mössa och svart luva med skägg stubb går efter dom, Dom blir lite nojjiga och efter en stund när dom är vid lillfjärden och på väg upp mot hemköp så börjar dom springa och då börjar den här mannen oxå att springa. Flickorna hinner in på hemköp och då springer den här mannen mot guldsmeden och dom pustar ut.
Vad var detta?? Var han ute efter dom? Hur kan detta ske mitt på ljusa dan? Vad hade hänt om han hade fått tag i dom?
Ja är det ngn mer som ser en man i rådhusparken med samma signaliment så kan ni kanske berätta det för mig för jag vill gärna ha tag i mannen som ni kanske förstår. Händelsen är anmäld utifall dom får in fler tips med samma signaliment så man kanske kan undvika ev ofredande eller vad han nu var ute efter.
Vad tror ni han ville???

Man springer inte bara efter två ungdommar utan att vilja ngt å att han skulle ha sprungit efter dom av en slump tror jag inte en sekund på för han började springa när dom gjorde det och .........näe det är för mkt som talar för att han ville ha tag i dom!
Så om ngn ser en man som sitter i rådhus parken med svarta kläder och svart luva eller mössa så hör av er.  Jag vill bara prata med mannen för att se vad han säger och för att klara ut om det var han mina barn blev rädda för eller inte???




My Life, My Passion & My Fashion

Under all kritik

För en vecka sedan så gjorde jag en abort då jag hade en ofosterlig graviditet, allt finns och växer som det ska förutom att det inte finns ngt foster i fostersäcken. Då blev det ju ett måste att göra en abort för att få bort den växande säcken och få bort graviditeten från kroppen då kroppen själv inte fixade det. Efter jag hade gjort aborten så blödde jag ovanligt mkt, å då har jag gjort aborter förut och även fått missfall och vet exakt hur mkt man kan blöda utan att det är ngn fara. Den här gången så blödde jag enormt mkt och jag kunde inte stå upp utan att det rann ur mig, dagen efter uppsökte jag gyn då jag kände att ngt inte stod rätt till men läkaren där konstaterade att det var normalt. Normalt, hur fan kan det vara normalt då jag inte kan stå upp utan att det rinner ut å aldrig slutar. Man har ju inte hur mkt blod som helst i kroppen liksom.
Sen åkte jag ner till sthlm och allt va frid och fröjd. Blödde men det avtog efter några dagar, jag tyckte det var konstigt då jag brukar blöda i typ fem veckor efter en abort.

Sen under dom senaste dagarna har jag haft en fruktansvärd huvudvärk och den har liksom inte släppt som den annars brukar göra. Även min nacke har varit helt paj. Värktabletter efter värktabletter har fått pumpa runt men utan resultat.
Igår blev jag helt plötsligt ur och jag fick svårt att andas, tänkte först att det kanske va en panik ångest attack men det va inte riktigt så som det brukar vara då så efter en stund fick jag lite panik då jag inte blev bättre så jag gick in till min kära granne som alltid ställer upp. Han skjutasde ner mig på akuten. 
På akuten fick jag först träffa en doktor som frågade massa saker och både han och jag trodde ändå att det rörde sig om en panik ångest attack, tills han fick prov svaren på min crp. Mitt blodvärde och järnvärde var under all kritik så det va nog därför jag mådde som jag mådde sa läkaren.  Dom kallade ner även ner gyn jouren för att kolla så att allt va som det skulle i magen så jag inte skulle förlora mer blod osv. 
Allt såg bra ut och allt som ska ut va ute, thats fine!!! 
En annan läkare kom in efter ngn timme och han hade inte ens en anning om att den första läkaren hade varit inne hos mig och tagit prover och undersökt mig. Har dom ingen kommunikation alls på bygget. Den nya läkaren bad om blodprover från armen och jag var inte i skick att streta emot så mkt fast jag har värsta sprut fobin, bara det tyder på att jag va rätt kass. 
Efter proverna var tagna så var det en väntan igen och efter ett tag så kom läkaren in och beättade att min kropp inte hade så där överdrivet mkt blod och att mitt järn värde verkligen var så lågt som dom vid första provet konstaterade men resten av alla prover hade dom tappat bort, whaaaaat!!! Kan det verkligen få ske, att dom tappar bort prover???
Iaf så skulle jag få blod och järn. Slutade med att jag blev hemskickad med en infart i handen och skulle bli kallad morgonen efter, alltså idag.  Jag var ju rätt slut så jag sov till elva och ingen hade ringt, ringde ner på akuten och där visade det sig att läkaren inte hade skrivit ut min journal så dom viste inte vad som skulle göras men han hade dock dokumenterat att jag skulle dit idag. 
Dom skulle ringa upp för dom skulle lösa det hela men efter två timmar så gick jag ner dit och sa återigen som det va, dom fattade ingenting och ringde upp på avdelningen där jag skulle få bli påfylld å dom i sin tur hade ingen info om att dom skulle kalla mig. Så efter många om och men så fick jag äntligen komma dit och få påfyllning. Ska det verkligen få gå till såhär????

Är fortfarande trött och sliten men det kommer förhoppningsvis bli bättre. Jonas är här och hjälper till med barnen då jag är som sagt rätt slut som artist. 

Imorgon är  det marknad och vincent filippa och loui ska till jonas över helgen. Själv ska jag se om jag pallar gå ner nåt och kika lite. Sen ska jag vila vila å vila lite till. 

Tack Angelica som kom å höll mig i handen och som alltid är det bästa stödet.
Tack Emil för ditt stöd på avstånd. Du är bara så gullig
Tack Jonas för att du finns och hjälper till med barnen.
Tack ..... för att du alltid finns där och för att du är den du är. Love ya!
Tack mamma för hjälpen med kidsen igår.
Tack Wael för att du bryr dig och kom förbi för att kolla till mig. Älskar dig!
Tack Micke och Linn för all hjälp. Bästa grannarna man kan ha!!!
Å tack alla andra rnt omkring som finns i mitt liv! Ni äger!




My Life, My Passion & My Fashion

Helgen

Ilördas var det lions familjedag här i hudik och det var massa skoj för barnen. Fiskdamm, ansiktsmålning, godisregn, trollkarl och klättervägg. Vi passade även på att käka lunch på hot chili. Efter lunchen drog vi till iggesund och kollade på massa raggarbilar och motorcyklar på loui:s begäran.

Bokade in oss på premiären av bilar 3 när vi ändå höll på med massa aktiiteter. Den rekomenderas verkligen, barnen vill att vi köper filmen sen och det är ett väldigt bra betyg

Söndagen tog jag och jonas med oss våra tre genemsamma barn å drog ner till sthlm för en dag på grönan och bo på hotell med kidsen.
Är ju en himla massa resande ner för min del and I love it!!!

Fyndade två par fodrade converse i skinn för 400 spänn

My Life, My Passion & My Fashion

Loui 5 år

Igår fyllde min älskade yngsta son hela 5 år. Tänk vad åren rinner iväg. Han blev firad med sång packet och tårta på sängen som sig bör.
I alla presenter fick han En air scooter som han önskade sig, En cykel som är gjord för att göra trix med, en leksaks hund som han kan vara ute och gå med som han döpte till polly, en kudde i form av trollz, bilar, en tröja, present kort på albins leksaker, pengar. Han fick oxå en liten extra present av mig, biljetter till monster jam i sthlm i november. Åh jag längtar efter att få åka iväg med bara han och kolla in stoooora bilar som flyger, få rå om bara han för en gångs skull.

Deep shit

Asså livet............

Igår mådde jag piss då jag av olika orsaker. Kunde inte stå upp utan att svetten sprutade och det svartnade för ögonen på mig. Idag är det lite bättre med efter gårdagen så är jag väldigt sliten just och har sovit stor del av dagen. Jag å loui som tänkte åka ner till sthlm ikväll men det blir inställt då jag mår som jag mår.
Fast jag mådde piss och knappt kunde stå så kommer man inte ifrån sin adhd så jag kämpade mig igenom dagen med besök och städning efter ett mini kalas för loui som fyllde 5 (mer om det i ett annat inlägg)
Jävla adhd å va energisk å aldrig någonsin vila.
Men men det gick ju bra ändå. Har btw varit i en svacka nu ett tag pga min bipoläritet och då isolerar ju jag mig från omvärlden å rider ut stormen tills allt blir ljusare och bättre. Under dom perioderna hatar jag beröring och jag vill helst inte prata i telefonen heller utan dt går bra att ha kontakt med folk genom att skriva men att prata å vara social är skit jobbigt just då.
Jag är och har alltid varit en sökare. I yngre dagar så sökte man mer spänning än  vad man gör idag, nu söker man nya vägar för att få vardagen att fungera bättre och nya vägar för att göra det så bra som möjligt för alla runt omkring en.
Dom flesta som känner mig vet ju om hur jag blir och accepterar det och dom är guld värda!
Ibland är man över social och vill umgås med folk mest hela tiden och vill vara i fokus mkt men sen i perioder så kryper man in i sin grotta och gömmer sig för att man mår mindre bra.

Jag har alltid älskat att lära mig nya saker och är ständigt på jakt efter nya utmanningar och älskar att träffa nya människor, att våga vara sig själv å bli accepterad för den man är har inte alltid varit en självklarhet, många har svikit och många har man själv valt bort men idag är jag så pass trygg i och med  mig själv och står stadigt på jorden så nu vågar man visa vilken människa man är.  Har lite galna sidor som många inte riktigt kan förstå sig på men man känner ganska snart vlka människor som är som en själv och vilka som inte är det.  Man kanske inte visar just dom värsta psyk sidorna hos sig själv för alla för då hade man nog blivit inlåst vid det här laget haha.
Låter ju som jag är riktigt knäpp men så är ju inte fallet. Utåt sett så är jag nog rätt vanlig om man bortser från att jag har fem barn som inte kanske tillhör normantalet på barn och förutom att jag syns å ibland hörs vart jag än är. Att jag alltid säger som jag tycker å alltid är ärlig.
Men tror nog att alla anser att jag är rätt normal vilket jag oxå är fast jag inte är och nog aldrig kommer räknas som en vanlig svensson.

Idag är jag väldigt tacksam för mitt liv och för alla i det och för allt jag har.  Jag är glad för det mesta som jag varit med om för det har gjort mig till den jag är idag och format mina värderingar osv.

Jäklar vilket djupt snack det blev nu men just idag är jag väldigt djup av mig.

På återseende.
Auf wideschen



My Life, My Passion & My Fashion