Den 5 oktober miste vi en helt undrbar människa från jordelivet. Han va min klippa, den mannen som gic2k mig att tro på kärleken igen, den mannen som fick mig att känna mig trygg på ett sätt som inte alla får. En helt makalöst snäll å omtänksam människa.
Ja ord kan inte beskriva den saknad å sorg jag och många andra bär på. Han va en älskad son, en bror och en helt Amazing pojkvän. Han behandlade mig som en prinsessa i alla lägen. Han finns för alltid i mitt hjärta och i mina tankar.
På fredag är det dags att ta farväl å gravsätta honom. Älskade Erik jag har en sån klump i magen inför denna dag. Vill inte, vill inte inse att det faktiskt är sant, att jag aldrig mer kommer få höra din röst, aldrig få känna dina trygga armar runt mig, aldrig få känna din varma krop värma min. Nä det här är så otroligt overkligt. Jag älskar dig från månen och tillbaks❤.
tisdag 1 november 2016
Relations funderingar
Har fundrat på det här med att skaffa en relation. Inte för att jag känner mig i behov av det utan mest för att det slog mig hur komplicerat och svårt det kan vara.
Jag har för det första väldigt lätt att få kontakt med folk och en viss typ av människor verkar dras till mig på ett mystiskt sätt. Som om jag vore en badpeople magnet 😂😂😂. Att sen finna intresse att fortsätta att lära känna en ny människa uppstår inte så många gånger. När jag verkligen ger någon en chans så är det ofta att jag redan från början känner en dragningskraft till den människan och då kan det bli väldigt bra om den människan är så pass förstående och har tålamod för jag är inte en okomplicerad människa att ha en relation med.
Först har jag att gäng diagnoser såsom adhd, ptsd, en light form av bipolär och nåt inslag av tvångstankar här å där.
Så jag är inte så tålmodig, har ett jävla temprament, är hög å låg, svårt att fokusera på saker som inte får mig 100% tillfredställd, är lite impulsiv, är aktiv och svårt att koppla av ( detta har dock blivit bättre med åren), har i perioder svårt att sova, har lite städmani och var sak har sin plats ( antagligen för att det är sånt kaos i mitt huvud å kropp), har en tendens att gå all in på saker jag gillar, svårt att ha en normal balans i livet, är alltid på gång, har en tendens att ta rätt lätt på saker å ting, svårt att hålla tider men samtidigt är jag ju oxå en glad, rättvis, hård, mjuk, trevlig, över ärlig, social, empatifull människa full av energi som i perioder inte har sånt stort behov av närkontakt för att i andra perioder ha ett större behov av att känna närhet men som älskar att vara med barnen, lära mig nya saker, dansa, städa och uppleva nya saker. Allt är svart eller vitt. Antingen på eller av, antingen allt eller inget osv. Här finns väldigt lite som är lagomt.
Detta ska en människa kunna ta och framför allt så ska jag finna intresse som består med än några veckor för en annan människa.
Sen ska människan förutom det här kunna acceptera att jag och mitt ex är bästa vänner och har en god relation. Mannen som kommer in i mitt liv nära ska kunna vara med mig, barnen och barnens pappa jonas här hemma på middagar, kunna vara social med jonas utan att behöva hävda sig å känna konkurrens.Ska defenitivt inte vara skadligt svartsjuk på Jonas å min relation, Ska kunna firajul som en familj a'la 2000 tal med ex å deras nya respektive, alla barn från olika håll och ändå känna sig som en del av allt detta.
Många kanske må vara intreserad av att komma in i mitt liv på ett eller annat sätt men oftast så finner inte jag något intresse, eller oxå så känner jag att tiden för en annan människa inte finns just då, ibland vill jag bespara mig känslan då man inser att det inte funkar å man ändå kommit så långt att man gett ngn en chans.
Just nu trivs jag väldigt bra med mitt liv som det är nu. Saknade efter Erik är såklart enorm och han kommer alltid finnas i mitt hjärta men det kommer ju komma en dag då jag kommer sakna tvåsamheten och tryggheten man får i en relation. Att ha någon klippa att luta sig mot när det blåser, ngn att uppleva nya saker med som gör en starkare och framför allt någon som acepterar en för den man är å allt man har med sig.
Å inte nog med allt detta så ska mannen kunna få mig att skratta och känna glädje, vara lika ärlig som mig, kunna ge mig en trygghet om säkerhet (ingen fjolla med andra ord), Vara en driven person med många järn i elden, kunna aceptera att jag inte alltid har all tid i världen för denne å att jag behöver min frihet och vara själv då å då. Aceptera att jag kanske försvinner in i min bubbla ett tag å bara vill vara ifed å inte alls är lika social som annars . Sen behöver jag väl inte ens skriva att det är ett måste att respektera mina barn å ha en vilja att hjälpa och vilja som det bästa.
Egentligen så tycker jag inte att jag är speciellt komplicerad för det är ju såhär jag är och jag vet inget annat men när jag skriver ner allt så inser jag att jag kanske inte alltid är så lätt att leva med eller att vara en del av min familj inte alltid är så lätt
Jag är inte direkt den sökande personen heller (Oftast inte )utan ramlar man över någon som får en att vakna upp å får en att reagera lite extra så kommer det å annars kan det vara.
Allt ska ju vara rosa moln å så mkt romantik hitå dit. Jag är ingen romantiker över huvudtaget. Klart att det är gulligt att komma hem med blommor å sånt ibland men vafan det är liksom vardagen som ska fungera ochjag uppskattar mer att få uppleva saker tillsamans än att få ett blombud på jobbet. Att visa att man är ärlig å trogen betyder så mkt mer än allt annat.