Jävla förkylning å aldrig ge med sig. Halsen blir värre, hostan och huvudvärken likaså. Jag är less på det här nu ju och jag är super rädd att jag smittas Lilleman x. Han har blivit lite täppt och hostar till nångång ibland men så länge han inte har feber och mår allmänt dåligt så är jag glad.

Idag blir det en innedag igen för att försöka kurrera mig oss. Igår gick jag på dagis med Filippa och sen in till bvc, jag trodde att lite friskluft kanske skulle vara bra efter sisådär en vecka inomhus men idag känns halsen som grövsta sandpapperet så fy tusan men skönt var det att komma ut lite.

Här hemma är det trist som tusan iaf, har redan packat ner alla tavlor nästan och det mesta i inredningsdetaljväg så lite kalt kan man lugnt säga att det är här. En månad kvar sen så drar vi iväg från näsviken in till stan, både kul och trist. Vi har ju bott här ett tag och jag trivs som fisken men dock är det mer praktiskt att bo i stan igen.

En femma kommer vi tränga ihop oss i så det blir lite skillnad men men det blir nog fin fint!

Näe nu är Loui ledsen så bye bye

Published with Blogger-droid v2.0.4

Vad vore livet utan barn

Jag hade nog levt ett helt annat liv och det livet jag har nu är betydligt bättre för det livet jag har nu skulle jag inte byta mot något i hela världen.

Mitt liv är perfekt

Published with Blogger-droid v2.0.4

Asså faaan vad jag inte tycker om att vara sjuk. Min hals håller på ta döö på mig för att inte tala om vad mitt huvud gör.

Lillrman är tack å lov frisk än så länge, han har ingen feber att klaga över men jag tror att han börjar få lite ont i halsen dock. Håller koll på han dygnet runt så jag är helt slutkörd just nu.

Imorgon skulle jag dock ha varit in till stan men orken infinner sig förmodlingen inte så får nog skjuta upp det tills vi är mer kry.

Just nu är det X-factory som gäller för oss å sen blir det ensam mamma söker för min del.

Published with Blogger-droid v2.0.4

mycket nu

Ja det är mycket just nu så bloggen har inte varit prioriterad direkt men men så kan det vara ibland.

Mycket med flytten. Vi flyttar inte förrän 1 november men vi har ju hur mycket som helst att flytta så vi har börjat packa lite här inne som vi inte använder och har sorterat ut garaget och skrubben. En hög för tippen, en hög för dakapoo och en hög för sparas.  Ja guuuud vad man samlar på sig saker genom åren.

Massa fix med skolbyten och söka dagis mm till barnen. Ja det är inte bara att flytta med fem barn kan ja lova.

Sen mitt upp i allt så har vi ju en liten sötis som ska ha sitt och som man inte kan slita blicken ifrån ju:-)

Jag är dessutom förkyld som fan och håller tummarna att barnen klarar sig bättre än mig.

Ja så ligger det till här.

Nu tänkte jag fortsätta att kolla på Emil med Vincent innan Filippa och Loui vaknar. Stortjejerna är på skolan.

Bye bye

Published with Blogger-droid v2.0.4

Livet efter förlossningen

Ja men nu så börjar livet återgå till det normala igen om man bortser från tröttheten som är konstant.

Inatt har Loui varit vaken typ hela tiden.  Han har ätit tillägg så jag oxå fick sova en stund.

Jag har ju inte lagt så mkt energi på att få amningen att fungera då min tanke var att sluta amma idag då jag skulle få piller mot mjölkproduktionen. Ena bröstet har därför blivit sårigt och det gör svinont, har därför ammat mest på det andra bröstet.

Mjölken har runnit till och det finns logiskt mer mjölk i bröstet jag ammat med.

Tog ändå beslutet att jag ville fortsätta med amningen ett tag. Först nu har jag insett att det faktiskt kan vara helt underbart att amma.

Hade ju mjölkstockning med Nathalie och fick därför sluta amma, med cerine hade jag knappt nå mjölk och med Filippa och Vincent har jag bara ammat första dagarna då jag gett upp hoppet om att kunna amma.

Min son behöver ha min mjölk i den mån det går och vill ge han det så gott ja kan.

Har även börjat amma på mitt onda bröst nu så vi får väl se vart det slutar. Är ju väldigt hård och har ont men jag hoppas än att jag klarar mig från mjölkstockning.

Ger tillägg då inte mjölken hunnit komma tillbaks efter sista amningen och även bra då jag kan sova och j kan ta över matningen.

Annars är allt som det ska här hemma, går med massa funderingar och planer men det märker ni tids nog.

Nä nu ska jag hämta min älskade man så vi kanske kan sova snart:-).

Bye bye

Published with Blogger-droid v2.0.4

Ja sist ja skrev var klockan nio på kvällen och jag hade rätt ont.

Hade lika ont utan att något hände till typ klockan ett på natten. Ett kom barnmorskan in och sa att dom tagit ett beslut med läkaren om att ge mig morfin för att jag skulle kunna sova.

Såg sprutan och tänkte hell no att dom sätter den där i mitt ben så jag vägrade ta den där jävla sprutan och ja tror nästan barnmorskan blev lite sur men men inte direkt så att jag tänkte på att behaga andra iaf.

En jävla.tur att jag inte tog den iaf för typ en timme senare var jag på toa och fick plötsligt kraftigare värkar och började svettas som en gris. Tänkte att här kan ja ju inte stå å föda så jag måste försöka ta mig tillbaks till salen.

När jag kommer in på rummet så lägger jag mig ner och Jonas ser direkt att det händer något och går och hämtar en barnmorska.

Jag har redan börjat krysta och hon ska kolla om jag öppnat mig något och vips så på en tio minuter så var jag öppen sex cm. Barnmorskan säger att jag inte kan krysta för att jag bara är öppen si å så mkt.  Jonas berättar för henne att min fru skiter nog i det hon brukar krysta när hon känner att det är dags.

Hon känner efter igen och japp tio cm öppen.

Kurvan visar att hjärtljuden sjunker igen och läkaren kommer in och inte för att ja vet vad hon gjorde där för hon gick ju rätt fort igen.

Hjärtljuden försvinner helt och dom ska sätta en elektron på Louis huvud och lyckas efter tre fyra fem försök. Jonas ser allt blod och allt kaos och blir blek som ett lakan.

Själv så tycker jag skarpt att dom ska hugga in den där sprutan med morfin i i benet på mig men icke sa Nicke då gick det minsann inte alls för sig. Det kunde vist påverka barnets andning så det var väl försåtligt men att dom inte tog ner mig på akut operation och snittade mig som jag oxå tyckte dom skulle göra ett tag där kunde jag ju inte förstå varför dom inte kunde göra.

Krystade val en liten stund och sen kände jag Lillemans huvud mellan benen och kontroll torsk som man är så skulle ja ju hålla handen där och kolla så att allt gick till som det skulle;-)

Slutade med att dom tryckte ut han i slutet där, inte alls skönt men ut kom han ju och det var ju det som var tanken. 

02.45 kom han vill världen. Han vägde 3180 och var 50 lång.

På väg från toaletten innan jag började krysta på riktigt så låg det en mamma med ett nyfött barn i korridoren och jag tog beslutet att va fan å rå jag ska minsann inte sova jag ska oxå ligga sådär inom en snar framtid. Är väl för fan inte på sjukhuset för att sova heller.

Bra beslut kan ja tycka så här i efter hand.

Vi myste och ammade och njöt av stunden i en evighet innan den berömda mackan kom in, jag var ju hungrig som fan ju:-)

Vi kom in på bb vid sex på morgonen. Jag ammade och myste med Loui medans j sov (såklart, han hade ju haft det skit jobbigt ju)

Vid nio klev även j upp och vi bara njöt av vårt underverk. Ett åkte vi hem, allt var bra med bebisen förutom att han hostade upp fostervatten som var segt som fan. Jag blir ju rädd för inget och trodde han skulle kvävas varje gång så första dygnet hemma var en pina men det löste ju sig. Nu har vattnet åkt ut och han mår prima antar ja.

I det stora hela var det en förlossning som var rätt okej om man kan tycka att en förlossning kan vara okej.

Personalen var super och jag har inget att klaga på, förutom smärtan men den hör liksom till ju så nej det var bra.

Mitt sista barn är fött så nu lämnar jag över det här med barnafödande till någon annan.

Han är helt jävla underbar vår lilla son, skriker när han är hungrig, äter, bajsar, sover osv

Tittar med sina söta små ögon så man inte kan annat än känna kärlek.

Min anning är däremot som väntat inte så bra så nu äter han ersättning. Imorgon pku och även jag ska få meicin som stoppar mjölken.

Ja livet är fantastiskt och syskon är så snälla mot lillebror och Vincent är där på två röda när han gråter.

See ya

Published with Blogger-droid v2.0.4