Så länge sedan jag skrev och så mkt som har hänt både stort och smått. Bra och dåliga saker.
Jag lever med mina barn själv och mår ibland så bra men ibland så brister isen under mig och jag sjunker typ. Mitt mående i ord. Jag har haft en lång period då livet inte varit på topp men vem säger att livet alltid måste vara på topp jämt. Efter Eriks död fick ja något som heter Panikångest och en stor ångest i övrigt. Jag är rätt duktig på psykriatiska sjukdomar men panikångest å ångest har jag aldrig varit insatt i och har aldrig reklekterat över att jag ens har ångest men det blev rätt uppenbart då mitt liv gick i spillror den 5 oktober då Erik gick bort. Han aldrig säga att jag älskade honom en sista gång, allt gick så fort. Han fanns där och dagen efter va han borta. Det är då man blir påmind om hur skört livet är och om hur rädd man ska vara om det och dom man har. Att alltid visa sin uppskattning. Strunta i att säga det där dumma som man kanske ibland vill säga. Att man ska berätta för dom man älskar att man är tacksam över att ha dom i sitt liv.
Jag är iaf på väg tillbaks till livet efter en rätt djup och jobbig deppression. Vissa dagar kan jag må rätt okej för att i nästa vara däcka i sängen å inte finna ngn mening med att kliva upp nästan. Ja jo jag har många anledningar att kliva upp, jag vet! Mina barn är mina allt och det är dels för deras skull som jag fortfarande har huvudet upp och fötterna ner liksom men just den där brännande känslan inom sig som man inte kan bli kvitt och inte kan göra ngt åt kommer krypande ibland och det är inget något kan ändra på tyvärr. Så så är mitt liv och thats it!! Sen är jag tacksam över att ha mat på bordet till mina barn, kläder på deras kroppar, och tak över huvudet för oss. VI har allt vi behöver och lite mer därtill liksom så varför klaga mer än man måste.
Men just idag så har dagen faktiskt fungerat någorlunda trots att alla här hemma är krasslig på ett eller annat sätt. Man lär sig ta till vara på dom dagar som är bra för man vet inte om nästa är lika bra. Låter ju sjukt deppigt det här men ibland så är livet så och jag är ju lite känd för att säga vad jag tycker utan krussiduller bland mina vänner.
Så vad har hänt.
# Jag och barnens pappa Jonas har ju separerat och har fått en mkt bättre relation. Vi är bra vänner och vi umgås varje dag. Ja vi har en speciell relation som alla som kommer in i våra liv måste acceptera. Jonas är här väldigt mkt på veckorna då han jobbar här och slipper pendla dom milen mellan hans hem och jobb, han hjälper till med barnen oändligt mkt och det kommer jag alltid att ge han creed för. Han lämnar å hämtar loui på dagis, han lagar mat, han nattar barnen och ja det är nästan som om vi vore ett par fortfarande förutom närheten. Är dock noga med att säga varje dag att jag älskar honom för det gör jag och kommer alltid att göra. Han är speciell och kommer alltid finnas i mitt liv liksom.
# Jag har fått eget kontrakt på MIN topfloor sexa här i stan (haha fint ska det låta å vara vettu). Fick pynta upp 66 lök för att få eget kontrakt dock men det var det värt.
# Jag har funnit en kille som börjar bli väldigt speciell för mig och som jag är väldigt rädd om, är dock lite kluven om man kan träffa ngn ny när man saknar sitt ex som gått bort varje dag. Å om folk dömer mig för att jag träffade honom så tidigt efter att erik gick bort. En del av mig gör som alltid å skiter i vad alla andra tänker å tycker men Lite av nojjar ju ur såklart. Dels för att jag inte vill att folk ska tro att jag är en sån som träffar ny efter ny efter ny men oxå för att jag är rädd att folk inte ska tro att jag älskade Erik vlket jag fortfarande gör lika mkt som då. Jag offra en del av mig själv bara han kom tillbaks.
# Vincent och Loui har klippt sig som Marcus och Martinius å e sååååå snygga så haha.
#Vincent och Filippa håller på att avsluta sin kontakt med sin stödfamilj. Stödfamiljen skulle skaffa hund och vincent är allergisk och filippa börjar bli så stor och brukar inte vilja åka dit nuförtiden.
# Jag har fått beviljat en ny stödfamilj för Vincent och Loui så just nu letar dom en familj som kan ta emot båda pojkarna en helg i månaden typ. Så vet ni ngn familj i närheten av hudiksvall som vill ta emot två underbara, busiga, charmiga och goa pojkar som gärna bor i hus och som är pälsdjurs fri så säg till.
# Barnen har haft löss, alltså dom där jävla små krypen rent ut sagt. Jag döööör lite varje gång man får hem en lapp från skolan om att dom härjar fritt i ungarnas hår. Usch å fy va äckliga dom är och rätt svår att bli av med.
# Jag har funderat lite smått på min framtid och tror jag har den rätt klar framför mig och har lite mål att fixa.
Sen har det hänt en massa andra saker men nu ska lilla annso traska ner på akuten och vara sällskap åt en sjukling så resten får vi ta en annan gång.
Over and out...............
My Life, My Passion & My Fashion
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar