Så nu ligger jag här igen och inte kan sova...........inte alls så ovanligt nuförtiden. Jag har alltid varit en periodare i allt jag gör och varför skulle sömnen vara annorlunda.
Har återfått lite glädje och energi men vissa dagar är det som att börja om från ruta ett igen. Jag pratar om min utbrändhet min depression och min ömättade lust för att sova.
I flera flera år har jag varit utbränd och det har förändrat mig som person och som mamma. Jag har alltid haft en massa energi för galna upptåg men nu är det knappt att jag orkar med att se några dagar framåt.
Dom bättre dagarna är dom dom mindre bra nästan för dom påminner mig om hur jag har varit och vägen dit känns ibland helt omöjlig, samtidigt är det dom dagarna jag strävar efter. Jag får mer energi mer glädje åt allt jag faktiskt har. Det mindre bra med dom dagarna är oxå att det är dom dagarna jag känner att jag måste hinna ikapp med allt dom mindre bra dagarna tar ifrån mig. Hinna städa överallt, hinna vara världens bästa mamma, hinna göra allt som jag förut hann varje dag, det ger mig ångest. Den beryktade onda spiralen som alla pratar om..........yep Im there!!!
Jag lever har världens finaste barn, har en lägenhet många vill ha, har mat och kläder på barnen och mig. Jag ser allt det där men ibland är det så svårt att vara lycklig för det lilla. Jag har en underbar relation med mitt ex och barnenes pappa vilken är den viktigaste personen i mitt liv förutom mina barn. Vi hjälper varandra så gott vi kan och jag önskar att alla barn vars föräldrar separerar hade en lika fin relation som vi har.
Vi var gifta och tillsamans i elva år och att ha en sån tät relation är inte alla gånger så lätt, händer att jag saknar honom väldigt mycket men inser att vi har det så mkt bättre nu än vad vi hade då. Vi är lyckligare nu båda två och det är det som är det viktigaste.
Tänk om alla barn fick lära sig att deras mamma och pappa alltid kommer att hålla ihop som föräldrar, att alla barn fick se att deras föräldrar kan leva som vänner och bra vänner efter en seperation.
Vi umgås varje dag, vi delar med oss av det mesta av våra liv, vi är ju fortfarande varandras liv på sätt och vis då vi står varandra nära och har våra barn tillsammans. Många kanske stör sig på våran relation och det är tragiskt för vi gör allt vi gör för våra barn och för att vi alltid kommer vara en del av den andres liv och så anser jag att alla borde tänka. Ja i vissa fall så är det helt logiskt omöjligt och i vissa fall kan det vara så att det helt enkelt inte går men att något som svartsjuka, egoism, hämd och girighet kan komma före barnen har jag så svårt att förstå.
Var bara tvungen att skriva det!!!!
Så vad gör man uppe varje natt som jag är, jo jag har bokstavligen gått igenom hela netflix, alla känslor, halva mitt liv, jag har haft ångest, har känt tacksamhet och även skuld. Jag har funderat mkt över allt möjligt men står med samma frågetecken än över olika saker men jag vet att livet blir vad man gör det till och man är sin egen lyckas smed. Jag har aldrig tro det eller ej men jag har aldrig varit ute fter att ha mkt pengar eller ett fansy hus på rätt läge utan jag har hela mitt liv varit nöjd över att känna glädje och lycka, att ge mer än jag tar. Att få känna sig tillfredställd med sitt liv. Jag har inte kommit dit än men jag är på god väg.
Saknaden efter Erik tar faktiskt upp mkt av mina känslor och jag vet att det blir mer hanterbart med tiden men att saknaden aldrig kommer att försvinna. Jag väntar på den tiden.
Jag har en så underbar person vid min sida som tack och lov förstår för han var Eriks bästa vän. Jag tycker så mkt om honom men still............saknar jag erik så det värker i kroppen ibland. Ni vet hur jag är, jag är på eller av. Som en knapp. Inga grå zoner. När jag träffar ngn jag gillar så brukar jag vilja vara med den jämt typ men nu har jag förändrats. Jag behöver egentid med mig själv och mina barn. Jag behöver tid själv för att få sörja Erik ifred. Jag vet inte om det är ett tecken på mognad, på att jag inte mår bra eller på att jag fortfarande älskar Erik men det är inte likt mig iallafall. Hur det än är så hoppas jag att jag inte sårar någon, att jag alltid kommer att känna den säkerhet som jag känner i det mesta just nu. Att mina barn en gång kommer förstå varför mamma inte alltid var så pigg osv.
Gud vad jag babblar om deep shit.
Idag fyllde min förstfödda FEMTON!!!! FEMTON BAST!!! Jag tiden flyger iväg å jag som ibland inte tycker det har gått många år sedan jag fick henne men enligt alla papper så har det tydligen gått femton år. Ibland känns det som om man levt i ngn sorts psykos för vad fan har man gjort dom femtin åren själv liksom. Nathalie har växt upp till en väldigt blyg och helt otroligt söt flicka. Jag är så jävla stolt över henne och såklart alla mina barn. såna här dagar saknar man Anders extra mkt. Hade gett mkt för att han skulle få se sitt barn fylla femton år, för att han skulle ha varit med och käkat tårta och firat henne. Jag vet att han hade retat gallfebern på både nathalie och cerine då dom är i en rätt känslig ålder och han var den mest retsamma personen som jag känt med undantag för Jonas för han är nog i samma liga som Anders var.
Så idag har vi käkat smörgås tårta, haft besök m.m. Det har rullat på fint och utan JOnas stöd såna här dagar vet jag inte om jag hade pallat allt, eller jo pallat hade jag gjort men till vilket pris liksom. Tacksam för att han finns som stöd och hjälp.
Jag har bokat tid för att görangt som jag velat göra sen jag var väldigt ung och nu ska jag banne mig göra det, Vad får ni se i april...................supprise!!!!
Nä men usch nu ska jag försöka sova lite innan kidsen vaknar och ska upp och fixas innan skola å dagis.
See ya
My Life, My Passion & My Fashion
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar