Back in the loop MARS

Nu var det sådär jävla länge sen jag skrev igen och jag vet att jag sagt hundra gånger minst att jag ska bättra mig men nu ska jag verkligen göra det. Förut har jag inte haft varken motivation eller ngt speciellt att skriva om men nu har jag ju det så Im back in the loop!!!

Kan börja med en tillbaka blick från varje månad som jag inte skrivit. Mars var en rätt okej månad men inte så mkt hände faktiskt.
Mars månad handlade nog mest om att jag skulle försöka må lite bättre och jag la ganska mkt tid på mig själv och för att jag faktiskt skulle få börja må bra igen.


En solig mars dag nere vid vår båthamn. Hudiksvall kan man nog så vackert ska ni veta.

Vincent och hans nya cyklop. Tycker inte ni att han påminner om Sune i grekland, han är så otrolig på alla sätt min lilla vincent

Den 11-12 mars var det dags för Cerine och hennes tävlingslag att tävla i Cheer DM i norrköping.
GUUUUUULD!!!! Ja dom tog guld sådet blev en glad och skön resa även hem.

Nathalie och jag är jusåklart med på alla tävlingar och så även på denna.
Hotellet i nyköping.

Tror ni alla ungdommar blev helt saliga eller????

Fick även hem fina mössor.

Ja det var våran Mars månad, ja sen va vi hemma och myste. Åt god mat, kollade på filmer, va ute och lekte i blasket.


My Life, My Passion & My Fashion

Lite random bilder

Skruvade ihop en bokhylla utan damp utbrott 

Blommor från en lovely man

Älskar spray tan

Angelica å Simo

Loui men Jerry mössa 

Loui:s sjukhus vistelse

För drygt en vecka sedan så blev loui inlagd på sjukan för dubbelsidig lunginflammation, jag hade då varit till mitt hjärta en gång och sedan på akuten en gång tidigare. Första gången hos mitt hjärta så fick han och vincent antibiotika mot halsfluss. Vincent tog sin medicin men loui spydde av sin så fort den kom in i munnen. Tabletterna kunde han inte svälja och det flytande skiten spydde han av, provade att krossa tabletterna och gjorde allt jag kunde för att ungen skulle få i sig sin medicin men nä det gick inte så jag ringde och sa det till läkaren  som sa att det skulle läka ut av sig självt. Det gjorde det inte, i tre veckor så låg han bara och hade feber, yrade och till slut så gick jag på akuten. Där sa dom att det verkade då inte vara ngt fel på han e å skickade hem oss. Dagarna gick och efter några dagar så tänkte jag att jag tar med mig honom ner på stan och fikar för ibland så blir man sjukare av att bara ligga, fick bära därifrån honom upp på akuten då han satt  i mitt knä och sov. Han åt inte glassen han valde å inte mackan heller.  Väl uppe på akuten så blev han inlagd för dubbelsidig lunginflammation.
Såhär såg dom dagarna ut:

Helt orkeslös på fiket.

 Med dropp och satraktion och syrgas. Han kunde inte syresätta blodet så bra själv och fick därför ha syrgas mask under nätterna mestadels. 

 Lite piggare efter ett tag 

 Tack gode gud att jag hade sällskap.

En

En pappa på besök 

Gode gud låt barnen slippa ligga såhär nåt mer och vara sjuk. Man känner sig så maktlös och jag skulle ha gjort allt för att byta med honom dock hade jag inte varit en lika medgörlig patient men men......

Nu mår han bättre och igår var han första dagen på dagis på tre veckor, han kom hem och somnade direkt när han kom hem. Han va helt slut. Idag är det fredag och han ska få vila hela helgen och bli bortskämd av mamma.

Life, My Passion & My Fashion

On the deep again

Så nu  ligger jag här igen och inte kan sova...........inte alls så ovanligt nuförtiden. Jag har alltid varit en periodare i allt jag gör och varför skulle sömnen vara annorlunda.
Har återfått lite glädje och energi men vissa dagar är det som att börja om från ruta ett igen. Jag pratar om min utbrändhet min depression och min ömättade lust för att sova.
I flera flera år har jag varit utbränd och det har förändrat mig som person och som mamma. Jag har alltid haft en massa energi för galna upptåg men nu är det knappt att jag orkar med att se några dagar framåt.
Dom bättre dagarna är dom dom mindre bra nästan för dom påminner mig om hur jag har varit och vägen dit känns ibland helt omöjlig, samtidigt är det dom dagarna jag strävar efter. Jag får mer energi mer glädje åt allt jag faktiskt har.  Det mindre bra med dom dagarna är oxå att det är dom dagarna jag känner att jag måste hinna ikapp med allt dom mindre bra dagarna tar ifrån mig. Hinna städa överallt, hinna vara världens bästa mamma, hinna göra allt som jag förut hann varje dag, det ger mig ångest.  Den beryktade onda spiralen som alla pratar om..........yep Im there!!!

Jag lever har världens finaste barn, har en lägenhet många vill ha, har mat och kläder på barnen och mig. Jag ser allt det där men ibland är det så svårt att vara lycklig för det lilla. Jag har en underbar relation med mitt ex och barnenes pappa vilken är den viktigaste personen i mitt liv förutom mina barn. Vi hjälper varandra så gott vi kan och jag önskar att alla barn vars föräldrar separerar hade en lika fin relation som vi har.
Vi var gifta och tillsamans i elva år och att ha en sån tät relation är inte alla gånger så lätt, händer att jag saknar honom väldigt mycket men inser att vi har det så mkt bättre nu än vad vi hade då.  Vi är lyckligare nu båda två och det är det som är det viktigaste.
Tänk om alla barn fick lära sig att deras mamma och pappa alltid kommer att hålla ihop som föräldrar, att alla barn fick se att deras föräldrar kan leva som vänner och bra vänner efter en seperation.
Vi umgås varje dag, vi delar med oss av det mesta av våra liv, vi är ju fortfarande varandras liv på sätt och vis då vi står varandra nära och har våra barn tillsammans. Många kanske stör sig på våran relation och det är tragiskt för vi gör allt vi gör för våra barn och för att vi alltid kommer vara en del av den andres liv och så anser jag att alla borde tänka. Ja i vissa fall så är det helt logiskt omöjligt och i vissa fall kan det vara så att det helt enkelt inte går men att något som svartsjuka, egoism, hämd och girighet kan komma före barnen har jag så svårt att förstå.
Var bara tvungen att skriva det!!!!

Så vad gör man uppe varje natt som jag är, jo jag har bokstavligen gått igenom hela netflix, alla känslor, halva mitt liv, jag har haft ångest, har känt tacksamhet och även skuld.  Jag har funderat mkt över allt möjligt men står med samma frågetecken än över olika saker men jag vet att livet blir vad man gör det till och man är sin egen lyckas smed. Jag har aldrig tro det eller ej men jag har aldrig varit ute fter att ha mkt pengar eller ett fansy hus på rätt läge utan jag har hela mitt liv varit nöjd över att känna glädje och lycka, att ge mer än jag tar. Att få känna sig tillfredställd med sitt liv.  Jag har inte kommit dit än men jag är på god väg.
Saknaden efter Erik tar faktiskt upp mkt av mina känslor och jag vet att det blir mer hanterbart med tiden men att saknaden aldrig kommer att försvinna.  Jag väntar på den tiden.
Jag har en så underbar person vid min sida som tack och lov förstår för han var Eriks bästa vän. Jag tycker så mkt om honom men still............saknar jag erik så det värker i kroppen ibland. Ni vet hur jag är, jag är på eller av. Som en knapp. Inga grå zoner.  När jag träffar ngn jag gillar så brukar jag vilja vara med den jämt typ men nu har jag förändrats. Jag behöver egentid med mig själv och mina barn. Jag behöver tid själv för att få sörja Erik ifred. Jag vet inte om det är ett tecken på mognad, på att jag inte mår bra eller på att jag fortfarande älskar Erik men det är inte likt mig iallafall.  Hur det än är så hoppas jag att jag inte sårar någon, att jag alltid kommer att känna den säkerhet som jag känner i det mesta just nu. Att mina barn en gång kommer förstå varför mamma inte alltid var så pigg osv.

Gud vad jag babblar om deep shit.

Idag fyllde min förstfödda FEMTON!!!! FEMTON BAST!!! Jag tiden flyger iväg å jag som ibland inte tycker det har gått många år sedan jag fick henne men enligt alla papper så har det tydligen gått femton år. Ibland känns det som om man levt i ngn sorts psykos för vad fan har man gjort dom femtin åren själv liksom. Nathalie har växt upp till en väldigt blyg och helt otroligt söt flicka. Jag är så jävla stolt över henne och såklart alla mina barn. såna här dagar saknar man Anders extra mkt. Hade gett mkt för att han skulle få se sitt barn fylla femton år, för att han skulle ha varit med och käkat tårta och firat henne. Jag vet att han hade retat gallfebern på både nathalie och cerine då dom är i en rätt känslig ålder och han var den mest retsamma personen som jag känt med undantag för Jonas för han är nog i samma liga som Anders var.
Så idag har vi käkat smörgås tårta, haft besök m.m. Det har rullat på fint och utan JOnas stöd såna här dagar vet jag inte om jag hade pallat allt, eller jo pallat hade jag gjort men till vilket pris liksom. Tacksam för att han finns som stöd och hjälp.


Jag har bokat tid för att görangt som jag velat göra sen jag var väldigt ung och nu ska jag banne mig göra det, Vad får ni se i april...................supprise!!!!

Nä men usch nu ska jag försöka sova lite innan kidsen vaknar och ska upp och fixas innan skola å dagis.


See ya

My Life, My Passion & My Fashion

Bla bla bla.................

Så länge sedan jag skrev och så mkt som har hänt både stort och smått. Bra och dåliga saker.

Jag lever med mina barn själv och mår ibland så bra men ibland så brister isen under mig och jag sjunker typ.  Mitt mående i ord. Jag har haft en lång period då livet inte varit på topp men vem säger att livet alltid måste vara på topp jämt. Efter Eriks död fick ja något som heter Panikångest och en stor ångest i övrigt. Jag är rätt duktig på psykriatiska sjukdomar men panikångest å ångest har jag aldrig varit insatt i och har aldrig reklekterat över att jag ens har ångest men det blev rätt uppenbart då mitt liv gick i spillror den 5 oktober då Erik gick bort. Han aldrig säga att jag älskade honom en sista gång, allt gick så fort. Han fanns där och dagen efter va han borta. Det är då man blir påmind om hur skört livet är och om hur rädd man ska vara om det och dom man har. Att alltid visa sin uppskattning. Strunta i att säga det där dumma som man kanske ibland vill säga. Att man ska berätta för dom man älskar att man är tacksam över att ha dom i sitt liv.

Jag är iaf på väg tillbaks till livet efter en rätt djup och jobbig deppression. Vissa dagar kan  jag må rätt okej för att i nästa vara däcka i sängen å inte finna ngn mening med att kliva upp nästan. Ja jo jag har många anledningar att kliva upp, jag vet! Mina barn är mina allt och det är dels för deras skull som jag fortfarande har huvudet upp och fötterna ner liksom men just den där brännande känslan inom sig som man inte kan bli kvitt och inte kan göra ngt åt kommer krypande ibland och det är inget något kan ändra på tyvärr. Så så är mitt liv och thats it!! Sen är jag tacksam över att ha mat på bordet till mina barn, kläder på deras kroppar, och tak över huvudet för oss. VI har allt vi behöver och lite mer därtill liksom så varför klaga mer än man måste.


Men just idag så har dagen faktiskt fungerat någorlunda trots att alla här hemma är krasslig på ett eller annat sätt.  Man lär sig ta till vara på dom dagar som är bra för man vet inte om nästa är lika bra.  Låter ju sjukt deppigt det här men ibland så är livet så och jag är ju lite känd för att säga vad jag tycker utan krussiduller bland mina vänner.

Så vad har hänt.
# Jag och barnens pappa Jonas har ju separerat och har fått en mkt bättre relation. Vi är bra vänner och vi umgås varje dag.  Ja vi har en speciell relation som alla som kommer in i våra liv måste acceptera. Jonas är här väldigt mkt på veckorna då han jobbar här och slipper pendla dom milen mellan hans hem och jobb, han hjälper till med barnen oändligt mkt och det kommer jag alltid att ge han creed för. Han lämnar å hämtar loui på dagis, han lagar mat, han nattar barnen och ja det är nästan som om vi vore ett par fortfarande förutom närheten. Är dock noga med att säga varje dag att jag älskar honom för det gör jag och kommer alltid att göra. Han är speciell och kommer alltid finnas i mitt liv liksom.

# Jag har fått eget kontrakt på MIN topfloor sexa här i stan (haha fint ska det låta å vara vettu).  Fick pynta upp 66 lök för att få eget kontrakt dock men det var det värt.

# Jag har funnit en kille som börjar bli väldigt speciell för mig och som jag är väldigt rädd om, är dock lite kluven om man kan träffa ngn ny när man saknar sitt ex som gått bort varje dag. Å om folk dömer mig för att jag träffade honom så tidigt efter att erik gick bort. En del av mig gör som alltid å skiter i vad alla andra tänker å tycker men Lite av nojjar ju ur såklart. Dels för att jag inte vill att folk ska tro att jag är en sån som träffar ny efter ny efter ny men oxå för att jag är rädd att folk inte ska tro att jag älskade Erik vlket jag fortfarande gör lika mkt som då. Jag offra en del av mig själv bara han kom tillbaks.

# Vincent och Loui har klippt sig som Marcus och Martinius å e sååååå snygga så haha.

#Vincent och Filippa håller på att avsluta sin kontakt med sin stödfamilj. Stödfamiljen skulle skaffa hund och vincent är allergisk och filippa börjar bli så stor och brukar inte vilja åka dit nuförtiden.

# Jag har fått beviljat en ny stödfamilj för Vincent och Loui så just nu letar dom en familj som kan ta emot båda pojkarna en helg i månaden typ. Så vet ni ngn familj i närheten av hudiksvall som vill ta emot två underbara, busiga, charmiga och goa pojkar som gärna bor i hus och som är pälsdjurs fri så säg till.

# Barnen har haft löss, alltså dom där jävla små krypen rent ut sagt. Jag döööör lite varje gång man får hem en lapp från skolan om att dom härjar fritt i ungarnas hår. Usch å fy va äckliga dom är och rätt svår att bli av med.

# Jag har funderat lite smått på min framtid och tror jag har den rätt klar framför mig och har lite mål att fixa.

Sen har det hänt en massa andra saker men nu ska lilla annso traska ner på akuten och vara sällskap åt en sjukling så resten får vi ta en annan gång.


Over and out...............


My Life, My Passion & My Fashion

Den 5 oktober miste vi en helt undrbar människa från jordelivet. Han va min klippa, den mannen som gic2k mig att tro på kärleken igen, den mannen som fick mig att känna mig trygg på ett sätt som inte alla får. En helt makalöst snäll å omtänksam människa.
Ja ord kan inte beskriva den saknad å sorg jag och många andra bär på. Han va en älskad son, en bror och en helt Amazing pojkvän. Han behandlade mig som en prinsessa i alla lägen. Han finns för alltid i mitt hjärta och i mina tankar.
På fredag är det dags att ta farväl å gravsätta honom. Älskade Erik jag har en sån klump i magen inför denna dag. Vill inte, vill inte inse att det faktiskt är sant, att jag aldrig mer kommer få höra din röst, aldrig få känna dina trygga armar runt mig, aldrig få känna din varma krop värma min. Nä det här är så otroligt overkligt. Jag älskar dig från månen och tillbaks❤.

Relations funderingar

Har fundrat på det här med att skaffa en relation. Inte för att jag känner mig i behov av det utan mest för att det slog mig hur komplicerat och svårt det kan vara.

Jag har för det första väldigt lätt att få kontakt med folk och en viss typ av människor verkar dras till mig på ett mystiskt sätt. Som om jag vore en badpeople magnet 😂😂😂. Att sen finna intresse att fortsätta att lära känna en ny människa uppstår inte så många gånger. När jag verkligen ger någon en chans så är det ofta att jag redan från början känner en dragningskraft till den människan och då kan det bli väldigt bra om den människan är så pass förstående och har tålamod för jag är inte en okomplicerad människa att ha en relation med. 
Först har jag att gäng diagnoser såsom adhd, ptsd, en light form av bipolär och nåt inslag av tvångstankar här å där.
Så jag är inte så tålmodig, har ett jävla temprament, är hög å låg, svårt att fokusera på saker som inte får mig 100% tillfredställd, är lite impulsiv, är aktiv och svårt att koppla av ( detta har dock blivit bättre med åren), har i perioder svårt att sova, har lite städmani och var sak har sin plats ( antagligen för att det är sånt kaos i mitt huvud å kropp), har en tendens att gå all in på saker jag gillar, svårt att ha en normal balans i livet, är alltid på gång, har en tendens att ta rätt lätt på saker å ting, svårt att hålla tider men samtidigt är jag ju oxå en glad, rättvis, hård, mjuk, trevlig, över ärlig, social, empatifull människa full av energi som i perioder inte har sånt stort behov av närkontakt för att i andra perioder ha ett större behov av att känna närhet men som älskar att vara med barnen, lära mig nya saker, dansa, städa och uppleva nya saker. Allt är  svart eller vitt. Antingen på eller av, antingen allt eller inget osv. Här finns väldigt lite som är lagomt.
Detta ska en människa kunna ta och framför allt så ska jag finna intresse som består med än några veckor för en annan människa.

Sen ska människan förutom det här kunna acceptera att jag och mitt ex är bästa vänner och har en god relation. Mannen som kommer in i mitt liv nära ska kunna vara med mig, barnen och barnens pappa jonas här hemma på middagar, kunna vara social med jonas utan att behöva hävda sig å känna konkurrens.Ska defenitivt inte vara skadligt svartsjuk på Jonas å min relation,  Ska kunna firajul som en familj a'la 2000 tal med ex å deras nya respektive, alla barn från olika håll och ändå känna sig som en del av allt detta.

Många kanske må vara intreserad av att komma in i mitt liv på ett eller annat sätt men oftast så finner inte jag något intresse, eller oxå så känner jag att tiden för en annan människa inte finns just då, ibland vill jag bespara mig känslan då man inser att det inte funkar å man ändå kommit så långt att man gett ngn en chans.

Just nu trivs jag väldigt bra med mitt liv som det är nu. Saknade efter Erik är såklart enorm och han kommer alltid finnas i mitt hjärta men det kommer ju komma en dag då jag kommer sakna tvåsamheten och tryggheten man får i en relation. Att ha någon klippa att luta sig mot när det blåser, ngn att uppleva nya saker med som gör en starkare och framför allt någon som acepterar en för den man är å allt man har med sig.

Å inte nog med allt detta så ska mannen kunna få mig att skratta och känna glädje, vara lika ärlig som mig, kunna ge mig en trygghet om säkerhet  (ingen fjolla med andra ord), Vara en driven person med många järn i elden, kunna aceptera att jag inte alltid har all tid  i världen  för denne å att jag behöver min frihet och vara själv då å då. Aceptera att jag kanske försvinner in i min bubbla ett tag å bara vill vara ifed å inte alls är lika social som annars .  Sen behöver jag väl inte ens skriva att det är ett måste att respektera mina barn å ha en vilja att hjälpa och vilja som det bästa.

Egentligen så tycker jag inte att jag är speciellt komplicerad för det är ju såhär jag är och jag vet inget annat men när jag  skriver ner allt  så inser jag att jag kanske inte alltid är så lätt att leva med eller att vara en del av min familj inte alltid är så lätt

Jag är inte direkt den sökande personen heller (Oftast inte )utan ramlar man över någon som får en att vakna upp å får en att reagera lite extra så kommer det å annars kan det vara. 

Allt ska ju vara rosa moln å så mkt romantik hitå dit.  Jag är ingen romantiker över huvudtaget. Klart att det är gulligt att komma hem med blommor å sånt ibland men vafan det är liksom vardagen som ska fungera ochjag uppskattar mer att få uppleva saker tillsamans än att få ett blombud på jobbet. Att visa att man är ärlig å trogen betyder så mkt mer än allt annat.

Minnet av dig

Sista tiden
Den sista tiden va inte den bästa, inte för mig inte för dig och inte för oss.
Kommer så väl ihåg den där gången då våra blickar möttes på riktigt för första gången.
Den gången nere på stan då du måsta dra iväg men ville ha mitt nummer. Från den dagen pratade vi varje dag........fram tills slutet. Den senaste veckan pratade vi inte alls, vi va samma lika du och jag. Lika envisa, lika tjurskalliga och lika vrånga. Du blev till slut sur över att jag inte längre va lika "på" som innan och där va vi/ där slutade vi!!!
Jag hade levt i en relation i 11 år och tyckte väl att allt gick lite fort, tror du inte riktigt förstod.
Kommer aldrig glömma första gången du kallade mig din vackra flickvän inför andra. Jag fick lite panik men samtidgt så var det så mkt glädje och lycka i min kropp just då.
Jag har tänkt på dig varenda dag sedan vi sågs första gången. Jag kan erkänna att jag va långt ifrån redo att gå in i ett seriöst förhållande, jag ville kunna klara mig själv och vara självständig men på samma gång vara med dig. Kanske inte alltid visade dig det men jag vet att du vet att jag tyckte om dig från första gången våra blickar möttes.
Du va inte den snyggaste killen men jag drogs till dig och du till mig, du va så mkt mer än ytlig "snygghet". Du va så jävla snäll, du va FÖR snäll, Du hade ett hjärta av guld, du behandlade mig som en prinsessa. Jag kan fan inte få in att jag aldrig mer får höra din röst, aldrig mer får känna dina armar runt mig, Aldrig mer får mysa ner mig i soffan med dig. Aldrig få sin din långa gestalt komma och gå med shiva i mörkret.
Mitt hjärta har ännu en gång gått i tusen bitar.
Människor som dig finner man inte överallt. Du är och kommer alltid att vara helt fucking amazing.

Jag hoppas att du fick din frid som du sökt. Att lugnet i kroppen och huvudet kommit till dig så som du ville ha. Att du har det bra och tar hand om alla där uppe precis som dom tar hand om dig.
Idag sörjer jag och många andra, jag vet att du inte hade velat att vi gör det. Du hade velat att vi satt och pratade om glada minnen från dig.

Jag älskar dig finaste!!!!
R.I.P Älskling!!!!!!!






My Life, My Passion & My Fashion