Nu var det 6 månader sedan jag skrwev sist och jag har inte haft så mkt ork att skriva faktiskt. Har varit sjukskriven och verkligen behövt lite tid för att vila och fokusera på att vila vilket inte är en naturlig del av mig.
Det har hänt så mkt bara dom två senaste månaderna så jag blir matt bara jag
tänker på allt.
Efter en händelse så valde jag att kasta ut min man och mina barns pappa ur mitt liv. Det har varit tungt ibland men samtidigt så hade vi haft det rätt kast i nåt års tid och det hade förmodligen hänt förr eller senare ändå att vi hade separerat. Nu blev det inte under planerade omständigheter men jag är helt övertygad om att det kommer något gott ur det här med till slut. Vi pratar med varandra och vi har god kontakt och vi försöker komma överens så gott det går. I det stora hela så är jag glad att vi har separerat för det blir bättre för båda han och mig i längden och framför allt för barnen. Såklart att vissa dagar är lite mindre roliga och man tänker lite för mkt men det får gärna vara så, vi levde ändå ihop i 11 år så det vore konstigt om man inte va lite deppad över det inträffade ibland.
Jag har fått ytterligare en liten "tia". En lite lite stroke. Eller en syrebrist i hjärnan som läkarna säger. Det beror förmodligen på stress och det är kanske inte så konstigt när man tänker efter. Har varit sjukskriven i 1½ år pga utbrändhet och sen inträffar en skillsmässa m.m. Den här gången satte det sig på talet men började som sist med att jag domnade bort i hela höger sida. Tur att det är så kort syrebrist så att jag inte får några bestående men. Dock lika läskigt ändå och jag har pratat med läkaren om att börja medicinera med Trombyhl men vi båda är överens om att avvakta och hoppas på att min hjärna och min kropp ska lugna ner sig lite och inte stressa så mkt. Jag gör iaf så gott jag kan för att inte stressa lika mkt som förut.
Min ena dotter har en knöl i ena bröstet som läkaren var helt övertygad om att det var en tumör men vid ultraljud på gävle sjukhus så visade det sig att det va revbenet som växte lite onstigt men dom veckorna som man satt och väntade på remiss var inte alltför roliga och hundra tankar hann passera ens huvud varje dag. Men jag tackar gud för att det var ofarligt och att vi nu kan fokusera på något roligare.
Ja i korta drag var det där vad som har hänt av vikt dom senastre två månaderna.
Nu har jag som plan iaf att börja blogga lite mera, dels för att jag saknar det, dels för att det är ett bra sätt att dokumentera livet på och för att jag behöver ventilera mig ibland.
Skolorna har dragit igång igen och Nathalie har börjat 8:an, Cerine 7:an, Filippa 3:an Vincent på förskoleklass och loui går tack å lov fortfarande på dagis. Åren gå men jag känner mig inte ett dugg äldre än 23 så jag har ´lite svårt att förstå iblnad att jag har en dotter som om mindre än två år börjar gymnasiet................herre gud. Vet ni hur stor man tycker att man är när man går i 8:an eller? Jag tyckte jag var vuxen vid den åldern och lyssnade inte värst mkt på vad min mamma sa. Tack å lov så är det antingen tiderna som har förändrats eller oxå har jag bara en väldigt duktig dotter för hon fokuserar på vänner, plugg och träning ....................än så länge (peppar peppar). Ja nu är ju alla mina barn duktiga och skötsamma såklart.
Loui har blivit en liten mini ligist dock, vet inte om det har att göra med att jag och J seprarerat så att han tar ut sina känslor och tankar så eller om det bara är trots ELLER ADHD. Härrom dagen så var han ute och cyklade och kommer in med ett stort leende på läpparna och berättar att han minsann kastat sin hjälm i soporna för han va lite trött på den. Det va en sån där vinter/ hockey hjälm då han veckan före kastade sönder sin cykelhjälm. Jag och bästa vännen fiskade upp den ur sopbehållaren, vet ni förresten hur djup dom är???? Vi klättrade och stånkade ett bra tag innan vi ens hade fått kontakt med hjälmen. Slutade med att vi mitt i natten stod och vrålgarvde medans vi hängde över öppningen till soporna och försökte med vår fina verktyg (ett sopskaft med ett fast tejpat skohorn på) fiskade den där djävla hjälmen tills den var uppe. Yiiihooo.................men guuud vad den lukade sopor innam jag hade tvättat den...................pjjjuuu!!!!
Nu måste jag springa på toa innan jag kisaar på mig och sen börja med maten för dagen. Har förresten kommit på hur roligt det är att laga mat..................tog bara 35 år men men bättre sent än aldrig haha. Eller oxå försöker jag lura mig själv bara för att det numera är ett måste och för att barnen ska få äta ngt annat än panpizza och halvfabrikat.
Må bäst !!!!!
My Life, My Passion & My Fashion
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar