Mars va en skit månad rent ut sagt. Vi åkte på en kryssning som är svår att glömma. Vi hängde mest hemma och lekte ute ibland. Jag och Emil hade det inte alls så bra den här månaden och den var redan tung och blev inte bättre av allt som hände men men vi gick starkare ur den.
I mars hände det som inte fick hända. Min bror krockade med en timmerbil. Han låg i Uppsala på IVA där ett bra tag, kändes som en evighet. Han överlevde men med vissa skador och jag har stängt av och fortfarande inte riktigt tagit in det. Jag gör så om ngt blir för jobbigt, stänger av. Jag hade precis börjat öppna upp mig och börjat gå hos en kurator för att bearbeta saker genom livet men den här händelsen stängde jag av för att klara av att fortsätta leva och fungera. Jag pallar än idag inte att ta tag i det. Jag kommer få sån ångest och panik attaker och jag är helt enkelt inte reod för det än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar