Den 5 oktober miste vi en helt undrbar människa från jordelivet. Han va min klippa, den mannen som gic2k mig att tro på kärleken igen, den mannen som fick mig att känna mig trygg på ett sätt som inte alla får. En helt makalöst snäll å omtänksam människa.
Ja ord kan inte beskriva den saknad å sorg jag och många andra bär på. Han va en älskad son, en bror och en helt Amazing pojkvän. Han behandlade mig som en prinsessa i alla lägen. Han finns för alltid i mitt hjärta och i mina tankar.
På fredag är det dags att ta farväl å gravsätta honom. Älskade Erik jag har en sån klump i magen inför denna dag. Vill inte, vill inte inse att det faktiskt är sant, att jag aldrig mer kommer få höra din röst, aldrig få känna dina trygga armar runt mig, aldrig få känna din varma krop värma min. Nä det här är så otroligt overkligt. Jag älskar dig från månen och tillbaks❤.
tisdag 1 november 2016
Relations funderingar
Har fundrat på det här med att skaffa en relation. Inte för att jag känner mig i behov av det utan mest för att det slog mig hur komplicerat och svårt det kan vara.
Jag har för det första väldigt lätt att få kontakt med folk och en viss typ av människor verkar dras till mig på ett mystiskt sätt. Som om jag vore en badpeople magnet 😂😂😂. Att sen finna intresse att fortsätta att lära känna en ny människa uppstår inte så många gånger. När jag verkligen ger någon en chans så är det ofta att jag redan från början känner en dragningskraft till den människan och då kan det bli väldigt bra om den människan är så pass förstående och har tålamod för jag är inte en okomplicerad människa att ha en relation med.
Först har jag att gäng diagnoser såsom adhd, ptsd, en light form av bipolär och nåt inslag av tvångstankar här å där.
Så jag är inte så tålmodig, har ett jävla temprament, är hög å låg, svårt att fokusera på saker som inte får mig 100% tillfredställd, är lite impulsiv, är aktiv och svårt att koppla av ( detta har dock blivit bättre med åren), har i perioder svårt att sova, har lite städmani och var sak har sin plats ( antagligen för att det är sånt kaos i mitt huvud å kropp), har en tendens att gå all in på saker jag gillar, svårt att ha en normal balans i livet, är alltid på gång, har en tendens att ta rätt lätt på saker å ting, svårt att hålla tider men samtidigt är jag ju oxå en glad, rättvis, hård, mjuk, trevlig, över ärlig, social, empatifull människa full av energi som i perioder inte har sånt stort behov av närkontakt för att i andra perioder ha ett större behov av att känna närhet men som älskar att vara med barnen, lära mig nya saker, dansa, städa och uppleva nya saker. Allt är svart eller vitt. Antingen på eller av, antingen allt eller inget osv. Här finns väldigt lite som är lagomt.
Detta ska en människa kunna ta och framför allt så ska jag finna intresse som består med än några veckor för en annan människa.
Sen ska människan förutom det här kunna acceptera att jag och mitt ex är bästa vänner och har en god relation. Mannen som kommer in i mitt liv nära ska kunna vara med mig, barnen och barnens pappa jonas här hemma på middagar, kunna vara social med jonas utan att behöva hävda sig å känna konkurrens.Ska defenitivt inte vara skadligt svartsjuk på Jonas å min relation, Ska kunna firajul som en familj a'la 2000 tal med ex å deras nya respektive, alla barn från olika håll och ändå känna sig som en del av allt detta.
Många kanske må vara intreserad av att komma in i mitt liv på ett eller annat sätt men oftast så finner inte jag något intresse, eller oxå så känner jag att tiden för en annan människa inte finns just då, ibland vill jag bespara mig känslan då man inser att det inte funkar å man ändå kommit så långt att man gett ngn en chans.
Just nu trivs jag väldigt bra med mitt liv som det är nu. Saknade efter Erik är såklart enorm och han kommer alltid finnas i mitt hjärta men det kommer ju komma en dag då jag kommer sakna tvåsamheten och tryggheten man får i en relation. Att ha någon klippa att luta sig mot när det blåser, ngn att uppleva nya saker med som gör en starkare och framför allt någon som acepterar en för den man är å allt man har med sig.
Å inte nog med allt detta så ska mannen kunna få mig att skratta och känna glädje, vara lika ärlig som mig, kunna ge mig en trygghet om säkerhet (ingen fjolla med andra ord), Vara en driven person med många järn i elden, kunna aceptera att jag inte alltid har all tid i världen för denne å att jag behöver min frihet och vara själv då å då. Aceptera att jag kanske försvinner in i min bubbla ett tag å bara vill vara ifed å inte alls är lika social som annars . Sen behöver jag väl inte ens skriva att det är ett måste att respektera mina barn å ha en vilja att hjälpa och vilja som det bästa.
Egentligen så tycker jag inte att jag är speciellt komplicerad för det är ju såhär jag är och jag vet inget annat men när jag skriver ner allt så inser jag att jag kanske inte alltid är så lätt att leva med eller att vara en del av min familj inte alltid är så lätt
Jag är inte direkt den sökande personen heller (Oftast inte )utan ramlar man över någon som får en att vakna upp å får en att reagera lite extra så kommer det å annars kan det vara.
Allt ska ju vara rosa moln å så mkt romantik hitå dit. Jag är ingen romantiker över huvudtaget. Klart att det är gulligt att komma hem med blommor å sånt ibland men vafan det är liksom vardagen som ska fungera ochjag uppskattar mer att få uppleva saker tillsamans än att få ett blombud på jobbet. Att visa att man är ärlig å trogen betyder så mkt mer än allt annat.
onsdag 5 oktober 2016
Minnet av dig
Sista tiden
Den sista tiden va inte den bästa, inte för mig inte för dig och inte för oss.
Kommer så väl ihåg den där gången då våra blickar möttes på riktigt för första gången.
Den gången nere på stan då du måsta dra iväg men ville ha mitt nummer. Från den dagen pratade vi varje dag........fram tills slutet. Den senaste veckan pratade vi inte alls, vi va samma lika du och jag. Lika envisa, lika tjurskalliga och lika vrånga. Du blev till slut sur över att jag inte längre va lika "på" som innan och där va vi/ där slutade vi!!!
Jag hade levt i en relation i 11 år och tyckte väl att allt gick lite fort, tror du inte riktigt förstod.
Kommer aldrig glömma första gången du kallade mig din vackra flickvän inför andra. Jag fick lite panik men samtidgt så var det så mkt glädje och lycka i min kropp just då.
Jag har tänkt på dig varenda dag sedan vi sågs första gången. Jag kan erkänna att jag va långt ifrån redo att gå in i ett seriöst förhållande, jag ville kunna klara mig själv och vara självständig men på samma gång vara med dig. Kanske inte alltid visade dig det men jag vet att du vet att jag tyckte om dig från första gången våra blickar möttes.
Du va inte den snyggaste killen men jag drogs till dig och du till mig, du va så mkt mer än ytlig "snygghet". Du va så jävla snäll, du va FÖR snäll, Du hade ett hjärta av guld, du behandlade mig som en prinsessa. Jag kan fan inte få in att jag aldrig mer får höra din röst, aldrig mer får känna dina armar runt mig, Aldrig mer får mysa ner mig i soffan med dig. Aldrig få sin din långa gestalt komma och gå med shiva i mörkret.
Mitt hjärta har ännu en gång gått i tusen bitar.
Människor som dig finner man inte överallt. Du är och kommer alltid att vara helt fucking amazing.
Jag hoppas att du fick din frid som du sökt. Att lugnet i kroppen och huvudet kommit till dig så som du ville ha. Att du har det bra och tar hand om alla där uppe precis som dom tar hand om dig.
Idag sörjer jag och många andra, jag vet att du inte hade velat att vi gör det. Du hade velat att vi satt och pratade om glada minnen från dig.
Jag älskar dig finaste!!!!
R.I.P Älskling!!!!!!!
My Life, My Passion & My Fashion
Den sista tiden va inte den bästa, inte för mig inte för dig och inte för oss.
Kommer så väl ihåg den där gången då våra blickar möttes på riktigt för första gången.
Den gången nere på stan då du måsta dra iväg men ville ha mitt nummer. Från den dagen pratade vi varje dag........fram tills slutet. Den senaste veckan pratade vi inte alls, vi va samma lika du och jag. Lika envisa, lika tjurskalliga och lika vrånga. Du blev till slut sur över att jag inte längre va lika "på" som innan och där va vi/ där slutade vi!!!
Jag hade levt i en relation i 11 år och tyckte väl att allt gick lite fort, tror du inte riktigt förstod.
Kommer aldrig glömma första gången du kallade mig din vackra flickvän inför andra. Jag fick lite panik men samtidgt så var det så mkt glädje och lycka i min kropp just då.
Jag har tänkt på dig varenda dag sedan vi sågs första gången. Jag kan erkänna att jag va långt ifrån redo att gå in i ett seriöst förhållande, jag ville kunna klara mig själv och vara självständig men på samma gång vara med dig. Kanske inte alltid visade dig det men jag vet att du vet att jag tyckte om dig från första gången våra blickar möttes.
Du va inte den snyggaste killen men jag drogs till dig och du till mig, du va så mkt mer än ytlig "snygghet". Du va så jävla snäll, du va FÖR snäll, Du hade ett hjärta av guld, du behandlade mig som en prinsessa. Jag kan fan inte få in att jag aldrig mer får höra din röst, aldrig mer får känna dina armar runt mig, Aldrig mer får mysa ner mig i soffan med dig. Aldrig få sin din långa gestalt komma och gå med shiva i mörkret.
Mitt hjärta har ännu en gång gått i tusen bitar.
Människor som dig finner man inte överallt. Du är och kommer alltid att vara helt fucking amazing.
Jag hoppas att du fick din frid som du sökt. Att lugnet i kroppen och huvudet kommit till dig så som du ville ha. Att du har det bra och tar hand om alla där uppe precis som dom tar hand om dig.
Idag sörjer jag och många andra, jag vet att du inte hade velat att vi gör det. Du hade velat att vi satt och pratade om glada minnen från dig.
Jag älskar dig finaste!!!!
R.I.P Älskling!!!!!!!
My Life, My Passion & My Fashion
torsdag 8 september 2016
Sjuk sjuk sjuk
Asså är det inte helt jävla typiskt att när man ska bli barnledig så kommer förkylningen som ett brev på posten. visserligen inte alltför konstigt då jag vabbat hela veckan för både Vincent 0 loui men det hindrar inte mig från att vara bitter å inte heller för att slå klackarna i taket heller för den delen. så marknan å Olles here we come........!!!!
Ska ta med mig Filippa Vincent å Loui antingen imorgon kväll eller på söndag tänkte jag, just nu lutar det åt att det blir på söndag eftermiddag så jag orkar med att hantera tre rabiata små skitar som skriker efter tre olika karuseeller å springer åt olika håll men under har ju skett förr så kanske vaknar imorgon å inte känner ett dugg av någon förkylning (tyst å sluta tänk "haha ja tror du det eller ").
Har massa Bilder från dagen då jag och loui va å hälsade på på jobbet och sedan va ner på stan för att uträtta massa måsten å hängde med Angelica å Gamogi men orkar inte överföra bilderna just nu och den här appen suger ju nuförtiden så man inte kan överföra bilder till inläggen........kanske man skulle fundera på att byta portal.
Jaja hörs senare eller oxå imorgon.
Ha en trevlig kväll så länge
puss.....
onsdag 7 september 2016
Grannsämjan
Åh..........jag måste bara avreagera mig lite. Sen den dagen vi flyttade in i det här huset här uppe på "gräddhyllan" har en granne två tre våningar under varit jävligt otrevlig.
Första gången man fick smaka på hans bitterhet var väl typ när vi hade bott här i trvå tre dagar och dom två minsta barnen tyckte det var roligt med en hiss som pratade vilket hissen faktiskt gör vid varje våining och även att barnen såklart vill utforska sitt nya område. Barnen hade några gånger tryckt på alla knappar i hissen vilket resulterar i att den stannar på varje våning och oturligt nog så skulle "mannen med Hunden" åka en av dom gångerna. Han knackade på dörren och jag fick skäll för att jag inte hade någon pli på barnen och den gången är även den enda gången jag faktiskt höll med honom. Okej att barenn åker hissen när dom skaner och upp men att tyrcka på alla knappar är INTE okej enligt mig och jag förmodar dom flesta andra då det faktiskt kan inträffa olyckor och fall då tex ambulanspersonal måste fram fort osv. Men sen fick jag reda på av Vincent att "gubben med hunden" hade skällt på barnen å sagt åt dom att dom inte fick åka hissen överhuvudtaget och då flög jag i taket men duktig jag är på att hålla inne med mina känslor nuförtiden så höll jag käften och fortsatet vara lika trevlig som innan mot honom.
Andra incedenten kom när jag träffade honom i hissen efter att mina barn hade åkte ner och skulle leka, då kläcker han ur sig att "dina barns ska inte åka hiss själv så nu får du lova mig att dom inte åker hiss nå mera"...........................VA are you serious???? Öhhhhh................Fick jag ur mig typ för jag blev så paff av hans jävla beteende.
Tredje incedenten inträffade när jag hade tvättstugan. Till saken hör att jag alltid försöker boka sista kvälsstiden för att min tvätt ska kunna hänga över natten för annars så hinner den aldrig torka då man får vänta en vecka och ofta mer på en tvättid. Så jag bokar iaf tiden 19.00-21.00 och låter tvätten hänga över natten eller hämtar upp den innan jag lägger mig då jag sällan lägger mig före 02.00. Den här gången hade jag tagit upp all tvätt utom nåt plagg som hängde kvar och som jag hade planerat att jag skulle hämta upp innan första tvättiden men sov såklart över den tiden så jag vaknade av att det psykopatplingade på dörren vid 08.00 tiden på morgonen. Då var det "mannen med Hunden" . Han uplyte mig ilsket eller snarare skrek att jag hade förstört hela hans tvättid för at det hängde några plagg kvar i tvättstugan. Inte så att gubbjä.eln inte kunde be att jag skulle ta bort dom bara utan han påpejkade att jag hade förstört hela hand jävla tid, eller varför inte göra som jag fått göra hundtra gånger.................plocka bort tvätten som någon uppenbarligen glömt. Nä inte han inte, han skulle ställa till ett jävla liv för att några barnbyxor han........................stackars sate!!!!!!
En annan gång hade han suttit och snackat med min älskade grannes pappa som även han bor i samma hus som oss. Då hade "mannen med hunden" som jag hädanefter kommer att förkorta MMH för det är så himlans jobbigt att skriva haha. Ja iaf så hade MMH suttit och beklagat sig över att det bodde barn i huset och att om man hade barn så borde man väl ändå bosätta sig i ett hus och inte i en lägenhet inne i stan, det han då inte viste var att mannen han satt och pratade med är farfar till våra 4 grannungar som bor vägg i vägg. Farfar som även mina barn kallar honom ibland berättade då att "hörrudu, det är mina barnbarn som bor där uppe" hahaha ................då hade MMH gått iväg bara å mummlat nåt ohörbart. Ja ni kanske hör vilken bitterhet det måste finnas i den där gamla kroppen asså.
När vi hade bott här i några veckor så kom det upp en jävla massa lappar som typ täckte varenda kvadratmeter av trapphuset. Det var lappar om att man defenitivt inte fick ha porten uppställd på dagtid ( min lilla loui når nämligen inte upp till kodbrickan där man slår in portkoden så han brukade ställa upp porten när han var ute och cyklade så han skulle komma in igen. Men det fick man tydligen inte göra. En gång var loui ute och då hade MMH stängt porten så loui stod ute och grät innan han kom in med en av dom andara mer medmänskligare invånarna i huset. DÅ BRANN DET I ANNSOS HUVUD men även då höll jag god min och hälsade glatt varje gång jag träffade hon om för jag tänkte att "karma gubbjävel" å för att han kanske blir smittad av den goda tonen jag höll mot honom men ack vad fel jag hade....................krävs nog liiiiiite mer för att den där sura människan ska ge med sig ett leende.
Nu hade jag inte sett hinom på länge till ikväll då jag Angelica och gamogi skulle ner på hemköp för såklart stressad som man är så hade jag glömt att köpa cigg igen. Så vi skulle ner en snabbis på hemköp med bil (så ingen tror att jag lämnar mina barn en evighet för att roa mig liksom).
Mötte Mr. Bitter nere på bottenvåningen då han va på väg in i hissen och jag ut ur hissen. Vet ni vad fanskapet kläcker ur sig då????
"Ska du ut på nattskiftet"!!!!!!! Jag hann inte tänka så mkt på det då utan svarade bara " nä jag ska ner på hemköp och köpa mjölk å cigg". Nu i efterhand så blir jag bara ner och mer förbannad på det han sa och känner att det där var droppen som fick även min bägare att rinna över. Så nu sitter jag och spånar på hämd men jag vet inte vad jag ska göra, TIPS?????
Jag borde ringa till Hudiksvalls bostäder och upplysa dom om hans beteende men det vette fan om det hjälper. Jag kommer såklart inte att göra något mot honom men det vore rätt najs känsla att skicka in en påse med bajs i hans brevbox asså. Poängterar att jag inte har planer på att göra det!!!!!
Har ni några problem med era grannar å vad gör man åt saken????
Ska även skriva att i tvättstugan så har vi TVÅ rätt stora torkrum med typ tio linor från vägg till vägg i varje rum å att den där MMH har så mkt tvätt att han tar upp båda rummen har jag svårt att tro.
Tror nästan att han ska få en egen etikett här i bloggen för jag antar att det läre bli fler historier om den mannen innan han flyttar till ett ålderdomshem tyvärr.
Nu är jag så upprörd att jag inte kommer att kunna sova inatt..................suck!!!!
My Life, My Passion & My Fashion
Första gången man fick smaka på hans bitterhet var väl typ när vi hade bott här i trvå tre dagar och dom två minsta barnen tyckte det var roligt med en hiss som pratade vilket hissen faktiskt gör vid varje våining och även att barnen såklart vill utforska sitt nya område. Barnen hade några gånger tryckt på alla knappar i hissen vilket resulterar i att den stannar på varje våning och oturligt nog så skulle "mannen med Hunden" åka en av dom gångerna. Han knackade på dörren och jag fick skäll för att jag inte hade någon pli på barnen och den gången är även den enda gången jag faktiskt höll med honom. Okej att barenn åker hissen när dom skaner och upp men att tyrcka på alla knappar är INTE okej enligt mig och jag förmodar dom flesta andra då det faktiskt kan inträffa olyckor och fall då tex ambulanspersonal måste fram fort osv. Men sen fick jag reda på av Vincent att "gubben med hunden" hade skällt på barnen å sagt åt dom att dom inte fick åka hissen överhuvudtaget och då flög jag i taket men duktig jag är på att hålla inne med mina känslor nuförtiden så höll jag käften och fortsatet vara lika trevlig som innan mot honom.
Andra incedenten kom när jag träffade honom i hissen efter att mina barn hade åkte ner och skulle leka, då kläcker han ur sig att "dina barns ska inte åka hiss själv så nu får du lova mig att dom inte åker hiss nå mera"...........................VA are you serious???? Öhhhhh................Fick jag ur mig typ för jag blev så paff av hans jävla beteende.
Tredje incedenten inträffade när jag hade tvättstugan. Till saken hör att jag alltid försöker boka sista kvälsstiden för att min tvätt ska kunna hänga över natten för annars så hinner den aldrig torka då man får vänta en vecka och ofta mer på en tvättid. Så jag bokar iaf tiden 19.00-21.00 och låter tvätten hänga över natten eller hämtar upp den innan jag lägger mig då jag sällan lägger mig före 02.00. Den här gången hade jag tagit upp all tvätt utom nåt plagg som hängde kvar och som jag hade planerat att jag skulle hämta upp innan första tvättiden men sov såklart över den tiden så jag vaknade av att det psykopatplingade på dörren vid 08.00 tiden på morgonen. Då var det "mannen med Hunden" . Han uplyte mig ilsket eller snarare skrek att jag hade förstört hela hans tvättid för at det hängde några plagg kvar i tvättstugan. Inte så att gubbjä.eln inte kunde be att jag skulle ta bort dom bara utan han påpejkade att jag hade förstört hela hand jävla tid, eller varför inte göra som jag fått göra hundtra gånger.................plocka bort tvätten som någon uppenbarligen glömt. Nä inte han inte, han skulle ställa till ett jävla liv för att några barnbyxor han........................stackars sate!!!!!!
En annan gång hade han suttit och snackat med min älskade grannes pappa som även han bor i samma hus som oss. Då hade "mannen med hunden" som jag hädanefter kommer att förkorta MMH för det är så himlans jobbigt att skriva haha. Ja iaf så hade MMH suttit och beklagat sig över att det bodde barn i huset och att om man hade barn så borde man väl ändå bosätta sig i ett hus och inte i en lägenhet inne i stan, det han då inte viste var att mannen han satt och pratade med är farfar till våra 4 grannungar som bor vägg i vägg. Farfar som även mina barn kallar honom ibland berättade då att "hörrudu, det är mina barnbarn som bor där uppe" hahaha ................då hade MMH gått iväg bara å mummlat nåt ohörbart. Ja ni kanske hör vilken bitterhet det måste finnas i den där gamla kroppen asså.
När vi hade bott här i några veckor så kom det upp en jävla massa lappar som typ täckte varenda kvadratmeter av trapphuset. Det var lappar om att man defenitivt inte fick ha porten uppställd på dagtid ( min lilla loui når nämligen inte upp till kodbrickan där man slår in portkoden så han brukade ställa upp porten när han var ute och cyklade så han skulle komma in igen. Men det fick man tydligen inte göra. En gång var loui ute och då hade MMH stängt porten så loui stod ute och grät innan han kom in med en av dom andara mer medmänskligare invånarna i huset. DÅ BRANN DET I ANNSOS HUVUD men även då höll jag god min och hälsade glatt varje gång jag träffade hon om för jag tänkte att "karma gubbjävel" å för att han kanske blir smittad av den goda tonen jag höll mot honom men ack vad fel jag hade....................krävs nog liiiiiite mer för att den där sura människan ska ge med sig ett leende.
Nu hade jag inte sett hinom på länge till ikväll då jag Angelica och gamogi skulle ner på hemköp för såklart stressad som man är så hade jag glömt att köpa cigg igen. Så vi skulle ner en snabbis på hemköp med bil (så ingen tror att jag lämnar mina barn en evighet för att roa mig liksom).
Mötte Mr. Bitter nere på bottenvåningen då han va på väg in i hissen och jag ut ur hissen. Vet ni vad fanskapet kläcker ur sig då????
"Ska du ut på nattskiftet"!!!!!!! Jag hann inte tänka så mkt på det då utan svarade bara " nä jag ska ner på hemköp och köpa mjölk å cigg". Nu i efterhand så blir jag bara ner och mer förbannad på det han sa och känner att det där var droppen som fick även min bägare att rinna över. Så nu sitter jag och spånar på hämd men jag vet inte vad jag ska göra, TIPS?????
Jag borde ringa till Hudiksvalls bostäder och upplysa dom om hans beteende men det vette fan om det hjälper. Jag kommer såklart inte att göra något mot honom men det vore rätt najs känsla att skicka in en påse med bajs i hans brevbox asså. Poängterar att jag inte har planer på att göra det!!!!!
Har ni några problem med era grannar å vad gör man åt saken????
Ska även skriva att i tvättstugan så har vi TVÅ rätt stora torkrum med typ tio linor från vägg till vägg i varje rum å att den där MMH har så mkt tvätt att han tar upp båda rummen har jag svårt att tro.
Tror nästan att han ska få en egen etikett här i bloggen för jag antar att det läre bli fler historier om den mannen innan han flyttar till ett ålderdomshem tyvärr.
Nu är jag så upprörd att jag inte kommer att kunna sova inatt..................suck!!!!
My Life, My Passion & My Fashion
hemma hos oss
Tänkte ni skulle få se hur vi bor. Dock måst jag fråga minabarn innan jag lägger upp bilder på deras rum så deras rum får ni sedan en liten titt i.
My Life, My Passion & My Fashion
Mitt sovrum
Sovrum
En av våra balkonger med utgång från mitt sovrum
Utsikten från den balkongen
Utsikt
Vardagsrum
Vardagsrum
vardagsrum
Vardagsrum, där ska vi elda mkt i vinter jsg å kidsen
Vardagsrum
Hallen
Köket
Vincents och loui:s rum
Vincent och loui:s rum.
Vill måla om i alla rum men måste ta ett rum i taget och det blir nog efter jul om jag inte får nå ryck och gör det innan men jag vill hitta fina tapeter oxå ju.
My Life, My Passion & My Fashion
Godmiddag....
Heere gud vilken kväll det va igår, Jag skulle ju ner å köpa cigg å mjölk på hemköp men klockan blev så mkt så jag hann inte dit så jag å angelica skulle åka på statoil. När jag gick sa jag till kidsen att inte låsa dörren. Kom hem efter kanske 40 minuter max och vad tror ni dom hade gjort då??? Jo låst dörren och gått å lagt sig!!! Plingade 30 gånger å ringde men ingen vaknade, efter många om å men så vaknade nathalie och öppnade dörren. Suck................de va nära att man fick sova i trappen asså eller gå in till Micke (min granne) å hoppa över från hans balkong till min men det vill man helst undvika då vi bor på sjunde våningen ...............
Kom in iaf och det är väl huvudsaken haha !!!!
Idag vaknade vi och jag skickade iväg alla till skolan, vincent var så bra i sin andning att han oxå fick gå på skolan idag men då har ju loui blivit krasslig i andningen ist så idag är det vabb med loui ist........hösten och dess sjukdomar asså. Vi blir väl sjukdomsfria lagomt till jul eller nåt.
Angelica kom förbi i morse så vi tog en promenad ner på henköp, hon jag loui och angelicas mammas hundar. Loui älskar ju verkligen hundar och är i sitt esse när han får vara med hundar så han följde med henne hem nr hon ååkte hem sen. Hoppas han inte blir dålig i andningen så han måste ha medicin för den ligger här, tur att vi bor rätt nära varandra så det tar väl en minut med bil.
Nä nu ska jag passa på att äta något medans man verkligen får sitta ner och äta under hela måltiden.
take care folks
My Life, My Passion & My Fashion
Heere gud vilken kväll det va igår, Jag skulle ju ner å köpa cigg å mjölk på hemköp men klockan blev så mkt så jag hann inte dit så jag å angelica skulle åka på statoil. När jag gick sa jag till kidsen att inte låsa dörren. Kom hem efter kanske 40 minuter max och vad tror ni dom hade gjort då??? Jo låst dörren och gått å lagt sig!!! Plingade 30 gånger å ringde men ingen vaknade, efter många om å men så vaknade nathalie och öppnade dörren. Suck................de va nära att man fick sova i trappen asså eller gå in till Micke (min granne) å hoppa över från hans balkong till min men det vill man helst undvika då vi bor på sjunde våningen ...............
Kom in iaf och det är väl huvudsaken haha !!!!
Idag vaknade vi och jag skickade iväg alla till skolan, vincent var så bra i sin andning att han oxå fick gå på skolan idag men då har ju loui blivit krasslig i andningen ist så idag är det vabb med loui ist........hösten och dess sjukdomar asså. Vi blir väl sjukdomsfria lagomt till jul eller nåt.
Angelica kom förbi i morse så vi tog en promenad ner på henköp, hon jag loui och angelicas mammas hundar. Loui älskar ju verkligen hundar och är i sitt esse när han får vara med hundar så han följde med henne hem nr hon ååkte hem sen. Hoppas han inte blir dålig i andningen så han måste ha medicin för den ligger här, tur att vi bor rätt nära varandra så det tar väl en minut med bil.
take care folks
My Life, My Passion & My Fashion
tisdag 6 september 2016
En massa skit snack
Många selfies har det blivit under sommaren
Utgång på G med bästa vännen Angelica
Mys med en krasslig vincent
GirlPower
Lilla ligist loui <3
Sköna sommar
Nathalie på midsommar
Cerine på midsommar
Ätit god mat
Loui slagit ut ännu en framtand så nu har han ingen kvar.
Finns det ngt bättre än tonfisksallad
Cerine och jag på väg mot gävle sjukhus
Vincent på akuten här i hudiksvall då han har sån himla dum förkylnings astma
Jag och mina boys
Jag kommer bli bättre på att lägga ut bilder och kort men har allt på datorn som J tog med sig när han flyttade så måste försöka få honom att komma ihåg att föra över alla bilder till ett minne.
På midsommar var vi hos min älskade mamma och grillade, hela familjen. Vi hade då ännu inte separerat. Tänk om man hade vetat då vad man vet nu, undra om man hade gjort något annorlunda och undra om man hade försökt ändra det som hände. Ja det läre man aldrig få veta så ingen ide att sitta och grubbla.
Vi var även iväg i början av juli på ett familjeläger eller en familjesemester ute i skogen. Vi åt mat, lagade mat, spelade spel och lekte lekar ute med en massa andra människor. Vi fick oss en nypa friskluft iaf. Dagen efter vi kom hem så separerade vi så vi har inte varit singlar så länge.
Eftersom våra barn har adhd så ansökte vi om en resa till sthlm från min stora dag. Där vi blev beviljade en resa tur och retur med tåg, inträde på grönan och åkband för 10 pers. Även ett present kort på 1000 kronor till mat där inne. Vi åkte den 19 juli. Jag, Jonas och min älskade vän Wael och alla fem barn. Även min syster och hennes barn å barnbarn var med och våran brors förra tjej å hennes barn. Vi hade en super trevlig dag på grönalund med strålande sol och mycket skratt. Barn med funktionshinder kan ju få ett speciellt armband och föräldrarna med för att barnen inte ska behöva stå i kö. Då får man helt enkelt gå in till karusellerna via bakvägen och denna tjänst är så uppskattad då mina barn i annat fall skulle få värsta utbrottet och det skulle inte bli en endaste karusell åkt. Men nu hinner vi med fler än man kan åka nästan och det är helt underbart för barnen att slippa få utbrott och bara kan njuta av dagen. Barnen med funktionshinder får även ta med sig fem kompisar när dom åker och får även sitta kvar och åka fler gånger utan att behöva kliva ur karusselen.
Tack Min Stora Dag. Bilder ska Mailas till er bara jag får bilderna till den här datorn.
Jag och Wael sov över i sthlm med Nathalie och Cerine för att få lite egen tid med dom stora kidsen och för att vi helt enkelt ville stanna en natt. Hade helst stannat för resten av livet i den staden, jag älskar ju som ni kanske vet stockholm.
Jag nathalie och Cerine var ner till sthlm för två veckor sedan oxå, vi besökte graven på årsdagen såklart och passade på att träffa barnens moster och kusin. Att besöka graven är så himla jobbigt men samtidigt är det en lättnad att se att graven finns där, att det ser bra ut och att få planera lite nya blommor och läman fina kort med välvalda ord på.
Redan september är det oxå och det börjar bli kallt när man ska stå ute och röka. Usch till helgen är det marknad här i staden och efter det brukar man kunna vara rätt så säker på att hösten är här. Men ska bli mysigt med lite marknad och gå å strosa. Barnen ska till pappa i helgen och det betyder att jag blir hemma själv på lördag för nathalie och cerine ska sova hos ett par kompisar då, jag och angelica ska passa på att gå ut och slå våra lurviga i taket tnkte vi men oxå pasa på att gå och kolla i olika stånd. Fredag är såklart dom stora hemma men då kan jag tänka mig att dom ändå ska hänga nere på marknaden så dom ser man väl inte skymten av så mkt. Själv ska jag passa på att mysa ner mig i soffan med en bra film och en godispåse.
Även att folk sedan jag och jonas separerade stör sig på att jag lever, har ett liv och på att vi faktiskt kan vara lyckliga fast vi just nu genomgår en skillsmässa. Jag har fått nån anmälan på Soc om att jag knarkar, om att jag inte ger mina barn mat, om att jag misköter mina barn osv.
WTF är det för fel på människor som drar in mina barn i sina problem. Jag har aldrig i hela mitt fucking liv knarkat, jag har dessutom blivit intagen den senaste tiden av polisen för pissprov då dom tyckte jag såg påverkad ut men jag kissade såklart rent. Soc gjorde ett oväntat besök efter en anmälan och jag gav dom fria händer att söka igeinom allt om dom ville men dom sa själva att dom inte var ett dugg oroliga då vårt hem är kliniskt rent och mina barn mår bra. Nu sist var vi iväg på ett möte, jag, jonas, nathalie, cerine och filippa. Dom tog med barnen till ett eget rum och satt och pratade med dom medans jag och jonas fick sitta i ett rum och fick svara på en massa frågor. Vist är det bra att myndigheterna reagerar när barn far illa och jag förstår att dom måste agera men asså folk som vill jävlas eller förstöra eller vad dom nu är ute efter har jag ingen förståelse alls för. Jag vet vem som gjort en av anmälningarna och den människan är för övrigt helt störd i huvudet sedan innan så det var inte så oväntat.
Jag borde kanske inte lägga ut såna här privata saker men jag är ju rätt öppen av mig och eftersom det endast är skitsnack alltihop och Soc inte ens har inlett en utredning så känner jag att jag kan dela med mig av även den här saken.
Är mycket konstigt att anmälningarn kommer in nu efter vi separerat då dom även uppgett saker som berör Jonas. Mycket konstigt oxå att jag på två månader hunnit med att bli knarkare, slutat ge mina barn mat och omsorg. Herre gud, mina barn är väl ändå det bästa jag har och jag skulle väl aldrig för allt smör i småland riskera att förlora mina diamanter även fast jag i små ögonblick skulle kunna sälja dom för en billig peng.
Jag hoppas att folk ger sig och att vi får leva våra liv i lugn å ro men i den här staden ska man inte vara så säker. Har folk inget att prata om så skapar dom något, sen är allt igång. Men kul att man kan fylla någons liv med att vara huvudämnet iaf.
Är lite ringrostig på det här med att blogga och skriva men jag kommer väl in i lunken om ett tag.
Nu ska ja å angelica ta en tur på hemköp och ta en cigg.
Och JA jag lämnar mina små kids som sover med sina större syskon som är 14 och 13 år när jag ska ner på hemköp i max tio miuter. Någon som har invändningar så kom gärna med dom istället för att snacka bakom ryggen på mig! Även att jag har en granne som är en klippa och som hjälper till när man behöver hjälp å han bor dörr i dörr. Å mina stora tjejer ringer om något skulle hända tex om loui vaknar så ansträng inte era hjärnor med att fundera nåt mer på det nu utan fokusera på allt fantastiska som jag gör ist som tex. sliter ihjäl mig för att ta hand om mina älskade barn, att jag får alla fem adhd barn upp till skolan varje morgon fast jag själv är utbränd och egentligen inte orkar stå upp, att jag gör olika maträtter varje dag för att maten ska behaga alla mina barn, att jag hänger halvt ner i en sopcontainer för att fiska upp louis hjälm för at han inte ska skada sitt huvud, att jag som ensam tvättar åt sex stycken varav två tonåringar själv och endast får en tvätttid i tvättstugan i veckan, att jag håller på mina regler och rutiner fast jag är själv och barnen kan få en till bristningsgränsen ibland. Jag är en lika bra mamma för mina barn som dom flesta andra föräldrar är så döm mig aldrig utan att ni vet vad jag gått igenom.
Tack för mig !!!!!!
My Life, My Passion & My Fashion
Nu var det 6 månader sedan jag skrwev sist och jag har inte haft så mkt ork att skriva faktiskt. Har varit sjukskriven och verkligen behövt lite tid för att vila och fokusera på att vila vilket inte är en naturlig del av mig.
Det har hänt så mkt bara dom två senaste månaderna så jag blir matt bara jag
tänker på allt.
Efter en händelse så valde jag att kasta ut min man och mina barns pappa ur mitt liv. Det har varit tungt ibland men samtidigt så hade vi haft det rätt kast i nåt års tid och det hade förmodligen hänt förr eller senare ändå att vi hade separerat. Nu blev det inte under planerade omständigheter men jag är helt övertygad om att det kommer något gott ur det här med till slut. Vi pratar med varandra och vi har god kontakt och vi försöker komma överens så gott det går. I det stora hela så är jag glad att vi har separerat för det blir bättre för båda han och mig i längden och framför allt för barnen. Såklart att vissa dagar är lite mindre roliga och man tänker lite för mkt men det får gärna vara så, vi levde ändå ihop i 11 år så det vore konstigt om man inte va lite deppad över det inträffade ibland.
Jag har fått ytterligare en liten "tia". En lite lite stroke. Eller en syrebrist i hjärnan som läkarna säger. Det beror förmodligen på stress och det är kanske inte så konstigt när man tänker efter. Har varit sjukskriven i 1½ år pga utbrändhet och sen inträffar en skillsmässa m.m. Den här gången satte det sig på talet men började som sist med att jag domnade bort i hela höger sida. Tur att det är så kort syrebrist så att jag inte får några bestående men. Dock lika läskigt ändå och jag har pratat med läkaren om att börja medicinera med Trombyhl men vi båda är överens om att avvakta och hoppas på att min hjärna och min kropp ska lugna ner sig lite och inte stressa så mkt. Jag gör iaf så gott jag kan för att inte stressa lika mkt som förut.
Min ena dotter har en knöl i ena bröstet som läkaren var helt övertygad om att det var en tumör men vid ultraljud på gävle sjukhus så visade det sig att det va revbenet som växte lite onstigt men dom veckorna som man satt och väntade på remiss var inte alltför roliga och hundra tankar hann passera ens huvud varje dag. Men jag tackar gud för att det var ofarligt och att vi nu kan fokusera på något roligare.
Ja i korta drag var det där vad som har hänt av vikt dom senastre två månaderna.
Nu har jag som plan iaf att börja blogga lite mera, dels för att jag saknar det, dels för att det är ett bra sätt att dokumentera livet på och för att jag behöver ventilera mig ibland.
Skolorna har dragit igång igen och Nathalie har börjat 8:an, Cerine 7:an, Filippa 3:an Vincent på förskoleklass och loui går tack å lov fortfarande på dagis. Åren gå men jag känner mig inte ett dugg äldre än 23 så jag har ´lite svårt att förstå iblnad att jag har en dotter som om mindre än två år börjar gymnasiet................herre gud. Vet ni hur stor man tycker att man är när man går i 8:an eller? Jag tyckte jag var vuxen vid den åldern och lyssnade inte värst mkt på vad min mamma sa. Tack å lov så är det antingen tiderna som har förändrats eller oxå har jag bara en väldigt duktig dotter för hon fokuserar på vänner, plugg och träning ....................än så länge (peppar peppar). Ja nu är ju alla mina barn duktiga och skötsamma såklart.
Loui har blivit en liten mini ligist dock, vet inte om det har att göra med att jag och J seprarerat så att han tar ut sina känslor och tankar så eller om det bara är trots ELLER ADHD. Härrom dagen så var han ute och cyklade och kommer in med ett stort leende på läpparna och berättar att han minsann kastat sin hjälm i soporna för han va lite trött på den. Det va en sån där vinter/ hockey hjälm då han veckan före kastade sönder sin cykelhjälm. Jag och bästa vännen fiskade upp den ur sopbehållaren, vet ni förresten hur djup dom är???? Vi klättrade och stånkade ett bra tag innan vi ens hade fått kontakt med hjälmen. Slutade med att vi mitt i natten stod och vrålgarvde medans vi hängde över öppningen till soporna och försökte med vår fina verktyg (ett sopskaft med ett fast tejpat skohorn på) fiskade den där djävla hjälmen tills den var uppe. Yiiihooo.................men guuud vad den lukade sopor innam jag hade tvättat den...................pjjjuuu!!!!
Nu måste jag springa på toa innan jag kisaar på mig och sen börja med maten för dagen. Har förresten kommit på hur roligt det är att laga mat..................tog bara 35 år men men bättre sent än aldrig haha. Eller oxå försöker jag lura mig själv bara för att det numera är ett måste och för att barnen ska få äta ngt annat än panpizza och halvfabrikat.
Må bäst !!!!!
My Life, My Passion & My Fashion
Det har hänt så mkt bara dom två senaste månaderna så jag blir matt bara jag
tänker på allt.
Efter en händelse så valde jag att kasta ut min man och mina barns pappa ur mitt liv. Det har varit tungt ibland men samtidigt så hade vi haft det rätt kast i nåt års tid och det hade förmodligen hänt förr eller senare ändå att vi hade separerat. Nu blev det inte under planerade omständigheter men jag är helt övertygad om att det kommer något gott ur det här med till slut. Vi pratar med varandra och vi har god kontakt och vi försöker komma överens så gott det går. I det stora hela så är jag glad att vi har separerat för det blir bättre för båda han och mig i längden och framför allt för barnen. Såklart att vissa dagar är lite mindre roliga och man tänker lite för mkt men det får gärna vara så, vi levde ändå ihop i 11 år så det vore konstigt om man inte va lite deppad över det inträffade ibland.
Jag har fått ytterligare en liten "tia". En lite lite stroke. Eller en syrebrist i hjärnan som läkarna säger. Det beror förmodligen på stress och det är kanske inte så konstigt när man tänker efter. Har varit sjukskriven i 1½ år pga utbrändhet och sen inträffar en skillsmässa m.m. Den här gången satte det sig på talet men började som sist med att jag domnade bort i hela höger sida. Tur att det är så kort syrebrist så att jag inte får några bestående men. Dock lika läskigt ändå och jag har pratat med läkaren om att börja medicinera med Trombyhl men vi båda är överens om att avvakta och hoppas på att min hjärna och min kropp ska lugna ner sig lite och inte stressa så mkt. Jag gör iaf så gott jag kan för att inte stressa lika mkt som förut.
Min ena dotter har en knöl i ena bröstet som läkaren var helt övertygad om att det var en tumör men vid ultraljud på gävle sjukhus så visade det sig att det va revbenet som växte lite onstigt men dom veckorna som man satt och väntade på remiss var inte alltför roliga och hundra tankar hann passera ens huvud varje dag. Men jag tackar gud för att det var ofarligt och att vi nu kan fokusera på något roligare.
Ja i korta drag var det där vad som har hänt av vikt dom senastre två månaderna.
Nu har jag som plan iaf att börja blogga lite mera, dels för att jag saknar det, dels för att det är ett bra sätt att dokumentera livet på och för att jag behöver ventilera mig ibland.
Skolorna har dragit igång igen och Nathalie har börjat 8:an, Cerine 7:an, Filippa 3:an Vincent på förskoleklass och loui går tack å lov fortfarande på dagis. Åren gå men jag känner mig inte ett dugg äldre än 23 så jag har ´lite svårt att förstå iblnad att jag har en dotter som om mindre än två år börjar gymnasiet................herre gud. Vet ni hur stor man tycker att man är när man går i 8:an eller? Jag tyckte jag var vuxen vid den åldern och lyssnade inte värst mkt på vad min mamma sa. Tack å lov så är det antingen tiderna som har förändrats eller oxå har jag bara en väldigt duktig dotter för hon fokuserar på vänner, plugg och träning ....................än så länge (peppar peppar). Ja nu är ju alla mina barn duktiga och skötsamma såklart.
Loui har blivit en liten mini ligist dock, vet inte om det har att göra med att jag och J seprarerat så att han tar ut sina känslor och tankar så eller om det bara är trots ELLER ADHD. Härrom dagen så var han ute och cyklade och kommer in med ett stort leende på läpparna och berättar att han minsann kastat sin hjälm i soporna för han va lite trött på den. Det va en sån där vinter/ hockey hjälm då han veckan före kastade sönder sin cykelhjälm. Jag och bästa vännen fiskade upp den ur sopbehållaren, vet ni förresten hur djup dom är???? Vi klättrade och stånkade ett bra tag innan vi ens hade fått kontakt med hjälmen. Slutade med att vi mitt i natten stod och vrålgarvde medans vi hängde över öppningen till soporna och försökte med vår fina verktyg (ett sopskaft med ett fast tejpat skohorn på) fiskade den där djävla hjälmen tills den var uppe. Yiiihooo.................men guuud vad den lukade sopor innam jag hade tvättat den...................pjjjuuu!!!!
Nu måste jag springa på toa innan jag kisaar på mig och sen börja med maten för dagen. Har förresten kommit på hur roligt det är att laga mat..................tog bara 35 år men men bättre sent än aldrig haha. Eller oxå försöker jag lura mig själv bara för att det numera är ett måste och för att barnen ska få äta ngt annat än panpizza och halvfabrikat.
Må bäst !!!!!
My Life, My Passion & My Fashion
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)