Är det inte mysigt att sitta inne och veta att det är svinkallt ute och man inte behöver gå ut på hela dagen om man inte vill, I love it!
Inga måsten och jobbiga saker som ligger över en.
I detta hus sover fortfarande två av barnen, två på skolan och Vincent kollar på Pippi på sitt rum.
Själv så har jag slagit mig ner i fåtöljen med varmchoklad, filt och funderar över julklappar igen. Trodde jag va klar tills jag tog med Filippa till leksaksaffären igår efter tandläkaren. Hon hittade mer barbie hon ville ha.
Vad har ni köpt till era barn och för hur mkt köper ni julklappar i år?
Jag har iaf än så länge köpt både leksaker och kläder, ja dom stora vill ju inte ha leksaker direkt utan leksaker fast för större barn/vuxna.
Summan jag köpt för än så länge vet jag inte men jag vet dock att det är många lappar mer än förra året. Kanske säger sig självt då vi har ett barn till nu.
Jag längtar så inihelvete till julafton och tomten kommer. Finns inget bättre än vara proppmätt av julmat, se barnen titta nyfiket på tomten, öppna sina julklappar och sen resten av kvällen leka och mysa med sakerna.
Nathalie och cerine får nog betydligt mindre klappar än dom små, lite skillnad på prisklasser på det dom önskar sig oxå så. . . . . . .
Fredag idag och snart bara en vecka kvar till jul ju. Åh härliga härliga högtid.
Dock tänker jag iaf mer på alla som kanske inte är lika lyckligt lottade som oss.
Tänker även mer på Anders vid såna tillfällen då alla andra är samlade, han saknas liksom mer då.
Barnen tänker på sin pappa ibland men jag tror faktiskt att det blirlängre mellan gångerna. Dom pratar inte så mkt om honom men ibland kan jag fortfarande komma på dom vara i en annan värld å jag vet då vad dom har i tanken.
Blir lite rädd att dom ska glömma honom, glömma hur han såg ut, glömma hur han var.
Jag ska göra allt jag kan för att dom ska bevara minnet efter honom så väl som det bara går.
Han var en fantastiskt person, min Anders. Han hade lite med sig i ryggsäcken som även formade honom till den han va och kanske var det det som tog honom ifrån oss oxå.
Barnens farfar gick bort han oxå, på annat sätt och av andra orsaker än Anders. Jag tror att det blev för mkt för Janne med att oxå Anders gick bort, han hade redan förlorat en son. Han blev svag och då fanns det tillfälle för andra saker att ge sig tillkänna.
Barnen har endast Anders syster och hennes dotter kvar från pappas släkt kvar.
Anders hade visserligen en mamma men barnen vet inte ens vem hon är lr nåt annat om henne. Dom frågar inte heller.
Anders mamma valde att inte ha med sina barnbarn att göra när Anders gick bort, hur fan man nu kan tänka så. Jag och dom flesta andra hade blivit tvärtom och blivit mer rädd om hans barn men hon är " one of a kind så att säga.
Hon kommer en vacker dag att ångra sig och då är det för sent, hennes förlust för barnen klarar sig fint utan henne och har alltid gjort.
Hur många problem man än har själv så . . . . . . Äh jag fattar bara inte hur fan hon tänker.
Det tröstar mig att veta vad Anders tyckte tänkte och kände i frågan.
Sen att människan började bry sig om Anders när det redan va försent gör ju inte henne till nåt bättre direkt.
Aja nog om det, jag har försökt förlåta och förstå henne och gett henne chanser att höra av sig till barnen men näe det duger inte.
Hennes man och hans barn är det enda som är viktigt tydligen.
En del av mig Hoppas verkligen att hon blir bättre behandlad än förut medans en annan del av mig tycker hon kanske har bäddat för sitt mående.
Näe nu byter vi samtalsämne innan jag fastnar.
Dessutom lovade hon att knäppa kort på min älskade Anders när det va dags för "ett sista farväl", jag tänkte åka till Lindesberg men kände att jag inte pallade just då. Hur fan skulle jag ha kunnat se Anders och sedan gå därifrån utan att ta med mig honom? Näe jag hade inte klarat det. Hon gick dit och lovade att knäppa kort till mig, tror ni hon gjorde det? Näe!
Städning varde ja. . . . .
Lika bra att sätta igång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar