Fan va jag Saknar honom! Jag kan fortfarande inte släppa det. Livet är så himla orättvist ibland. Varför just han? Han hade ju så mkt att leva för. 26år blev han min älskade Anders! Han lämnade två små barn som saknar sin pappa varje dag efter sig. En syster som han älskade och som han blev älskad tillbaks av. En liten annso som skulle göra allt som krävs för att få honom tillbaks. En pappa som jag vet älskade sin son, kanske till döds. En familj som inte var hans men som älskade han som en av sina egna.....
Tänk om jag bara hade vetat då vad jag vet idag. Om jag hade vetat att kvällen innan skulle vara sista gången jag pratade med honom. Om han inte hade åkt till örebro den där dagen. Finns så många om men ska varför? Men det finns fan inga svar. Vad ska jag säga när barnen sitter och gråter över att dom aldrig någonsin får träffa sin pappa igen. Dom gråter frågar och funderar! Han fattas oss så otroligt mkt. Svaren kommer jag aldrig att få och frågorna kommer aldrig att försvinna. . . . Vad gör man?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar