Hej å hå vad det går, guppigt som Fan men det är väl en gropig grusväg vi åker på. Överlevnad teknik tror ja bestämt. Vi flög för ett tag sedan över Paris men nu vete tusan om vart vi är, på väg mot Sverige förhoppningsvis.
Det gör ont i mig.vad jag saknar barnen, längtar hem så jag dör snart.
Dröjer evigheter innan jag lämnar dom en vecka igen om det överhuvudtaget händer igen villsäga.
Ska bli skönt att mellanlanda hos nettan, Patrik och nimili men sen så får tåget gärna gå i trehundra hem.
Jag har försökt plugga men jag får Fan inte in alla lymfocyter och trombocyter just nu, får bli morgondagens problem.
Ja nu måste vi ta på bältena igen för vi passerar genom ett turbulent område, gode gud vad det skakar. Ja kommer vi inte hem så krashade vi i närheten av Paris så ni vet vart ni ska leta.
Be för det gör Fan jag!!!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar