Hahahaha det är nästan så att jag skrattar .............eller oxå inte.
Inte nog med att jag nyss ätit en pencilin kur mot inflamationen jag haft i en tand och dessuotm tagit mitt tandläkarrädda arsle till tandläkaren och dragit ut en tand, i ren skräck så drog jag på mig en lugninflamation oxå. Bara sådär ändå för kul skull, kan ju inte skämma bort kroppen med att vara utan antibiotika eller hur???
Fuck this säger jag bara och fuck that oxå...............
Fick av tandläkaren en pencilinkur, amimox som även hjälper mot lugninflamation då jag är rätt så immun mot andra penciliner (hur kan det komma sig, öh kanske för att jag typ tryck i mig ett antal å då menar jag inte antalet som får plats på två händer utan mer än tio med andra ord under det senaste året. Ändå har jag blivit bäätre i hälsan sen jag flyttade) Jaja iaf så kliade läkaren som hade äran att få mig som patient idag sig i huvudet och tyckte jag var ett fenomen, haha ja mkt har jag blivit kallad under åren men fasiken så var det första gången jag fick heta fenomen iaf. Kuren jag nyss avslutat (för typ två dagar sedan borde ha taigt bort lugninflamationen men näpp inte de inte!!!!
Fick ny kur och han frågade om jag ville ha nåt mera, öh....................ja för fan ge mig allt som det är triaanglar på!!! Nä faktiskt så har jag typ allt hemma redan, har coccilana mot hostan, har nasonex och andra preparat mot näsan, har allt mot andningen så näpp jag nöjde mig med lite pencilin.
Är så less på att äta pencilin men nu har bestämt mig för att det här får vara den sista på minst ett år!!
tips på allt som kan hålla en frisk då man har fem barn som drar hem allt men klarar sig från att bli sjuka själv (tack å lov).
Igår kväll låg jag i sängen och frös fast jag hade två täcken och kläder på mig. tyckte synd om mig själv så till slut låg jag och frågade mig själv om jag hade blivit vek som en man då dom har lite förkylning. Tills J frågade om han skulle ringa ambulans då har ansåg att mina kramper som jag då hade i benen inte ansågs normala. Jag själv insåg att jag fan va sjuk då jag såg en groda som hoppade ut ur tv:n och ner på sängen. Å nej jag hade verkligen inte överdoserat coccilanan. Jag är faktiskt jävligt rädd för preparat med morfin och andra centralstimulerande ämnen i. Första gången jag tog coccilana i typ hela mitt liv var igår bara så ni vet, ni moral tanter där ute som kanske uppfattar saker å ting som dom egentligen inte är.
Tog en (till) Alvedon och sov sen vaknade jag idag och kände mig sjuk men hade iaf inga kramper och inga grodor som hoppade såg jag heller. ............Då vart jag glad!!!!
Att man kan älska sina barn så otroligt mkt. Igår drog J iväg på kvällen och Loui som är lite hostig började skrika å skrika å skrika. Ja låg liksom i sängen bredvid och försökte därifrån trösta så gott det gick men det dög liksom inte. Till slut efter att ha stoppat in nappen (som han spottade ut på ren pin kiv (tyckte jag då) ) hundrafemtio gånger så tog jag upp honom å vips så blev han så nöjd så. Stod där på mina halvt skakiga ben och svettiga kropp och vaggade honom. Han tittade med sina stora ögon och alla frustrerande känslor var som bortblåsta. Efter en halv timme la jag dock ner honom igen och han började gasta på nytt (den gången fick han ligga och skrika i några minuter innan J kom hem igen).
Alla kids, ja förutom Loui då som är lite snorig och hostig är iaf friska och det tackar jag gudarna för.
Louis symtom kanske beror på tänder oxå, kommer inte ihåg hur dom kan bli då dom får tänder men antar att dom kan bli lite snoriga eller???
Idag är det fredag och jag har tillbringat hela dagen i soffan eller sängen, en halvtimme på mitt hjärta för läkarbesök!!
By the way så ser jag fram emot att undersökningen av min hälsena ska bli klar så jag ev kanske kan komma mig ut och springa snart igen, får väl ha siktet inställt på sensommaren eller hösten antar ja men det är ändå nånting jag längtar efter och ser fram emot.
Idag åkte Cerine till Iggesund till stödfamiljen, dom hade tagit fram studsmattan så det såg hon fram emot. Lite jobbigt att vi inte längre har någon gård med varken studsmatta eller pool men å andra sidan så ser jag ljuset i tunneln nu. En vänlig dam från kommun ringde idag och meddelade att Loui och Vincent fått dagis plats till hösten. Inte på dagiset vi sökte på som första hand men ändå i närheten. Jag hade velat haft alla på skol området så det blir lärr vid lämning och hämtning och så känner ju barnen en viss trygghet av att ha varandra nära men så blev det inte men rätt nära ändå.
Till hösten kommer filippa börja på sexårs och små grabbarna kommer att börja på håstahöjdens dagis, samma dagis som deras kusin Alvin så lite bra vare ju:)
Ska bli så himla skönt för barnen att få aktivera sig och att få rutiner igen. Det har lätt varit den jobbigaste vintern/våren ever. Har haft barnen hemma sen förra året i maj, ett år med andra ord.
Gick bra när vi bodde i Näsviken men sen i flyttade för sju månader sedan har vi mest varit hemma och roat oss. Vintern är varken min eller mina barns årstid. Barnen vill inte vara ute å leka och jag vill helst inte gå ut och frysa.
Nu är det helt perfekt (om man bortser från pollen helvete) att vara ute, det har smällt i Borgarparken och man kan vara ute utan att dö av köld.
Näe jag ser ljuset i den långa tunneln nu. Äntligen vår, värma, snöfritt och dagis!!!!
En eloge till er som hållt ut och läst hit, att jag orkar?!
På söndag har Nathalie kickoff med sin fotboll. Dom avslutar kvällen med att käka på Olery´s sen så drar fotbolls säsongen igång på allvar. Cerine har valt att fortsätta spela med NIKEN där hon har sina gamla vänner.
Sen simmar även cerine men hon vet väl inte riktigt om det va hennes grej än.
Nathálie spelar ju inte bara fotboll utan även badmington två gånger i veckan. sen till hösten så har dom fått för sig att dom ska hinna med att spela trummor, sjunga, spela gitarr, piano och dans oxå. Ja jag vet varken när dom tänkte sova eller vara i skolan ja e för det läre dom ju knappast få in på dom tjugofyra timmarna som ett dygn har. Näe skolan först och sen alla andra aktiviteter men jag vet inte riktigt om vi är helt överens i den frågan.
J är mer borta än hemma känns det som och jag gillar det faktiskt, får jag liksom göra allt på mitt sätt och sen är barnen lugnare då det bara är en vuxen hemma oxå. Fast dom här gångerna jag är sjuk är han förstås ovärdelig.
Näe men fy tusan klockan har blivit två snart halv tre så de är kanske bäst man släcker å går för att sova...................
Sweet Dreams
My life My passion My fashion
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar