Skapa ditt eget drömliv!!!
Välkommen tilll vår värld!!!!

söndag 21 mars 2010

Anders

Nu har snart helgen gått.............fort går det!!!

Idag har vi bara varit hemma, Jonas pappa skulle komma men han ringde och sa att han skulle komma imorgon istället.
Min pappa skulle oxå komma för han skulle hämta gymmet åt mig men han ringde oxå och sa att han inte kunde idag. Synd att dom ringde så jävla sent bara så vi inte hann med så mkt annat idag än vänta på dom.
Cerine åkte igår eftermiddag till Eva, jonas mamma. Kom hem idag på eftermidda´n. Hon hade haft skoj och tyckte det var skönt att komma ifrån systrarna lite och allt bråk.

Nu sover alla barn utom Vincent. Han ligger i soffan med en nyvaken pappa. Jonas somnade ivanlig ordning med Filippa.
Själv så har jag kollat på Sluten Avdelning. Så bra dokumentär.






Igår hade jag en dag som var väldans jobbig igen.
Saknade min lilla Anders så jävla mkt.
Kan inte förstå att jag inte ska få höra hans röst nå mera. Han är död!!! Så svårt att få in och vet inte om jag är mottaglig att få in det heller.
Jag har aldrig känt sån samhörighet med ngn som jag gjorde med han. Inte ens med Jonas faktiskt. Vi var verkligen ett och ställde upp för varandra vad det än var. Vi visste att vi hade varandra vad det än var. Vi gjorde varandra mkt illa jag å Anders men vi fanns där för varandra i alla väder ändå.
Jag ångrar alla dumma saker jag kunde säga till honom men det är ju lite sent nu att ångra. Det var ju för hans skull och för att han skulle fatta. Jag viste ju inte hur jag skulle kunna få honom att inse det enda rätta. Ta tag i sitt liv och fatta vad livet egentligen går ut på. Jag var frustrerad och rädd för att det som till slut hände skulle hända.
Hade han funnits här idag och det stog mellan honom eller mig så skulle jag lätt offra mitt liv mot hans (om jag visste att han skulle göra det bästa av sitt liv och ge barnen den trygghet som dom behöver).
Ibland kan jag bli arg och förbannad på Anders än idag för att han var så egoistisk och lekte med döden och förlorade, att han inte fattade vad han hade som insats. Att han ens chansade med sitt liv. Våra barn behöver/behövde ju honom lika mkt som dom behöver mig. Att han var sååååå mkt värd och att ingen kan ersätta honom för dom.

Ännu mera förbannad blir jag på hans sk. mamma som inte har brytt sig ett skit om honom under hela hans liv. Inte ett skit visade hon honom att han var älskad. Hon sket fullständigt i honom och det visste han så väl själv oxå.
Efter Anders död så har hon "den falska" som jag kallar henne. Har hon ...........ja jag vet inte men hon måste ju ha dåligt samvete eller nåt för hon har ju börjat bry sig så oerhört mkt om allt som har med Anders att göra nu. Gravvården, lägger blommor på graven och diverse saker. Hade jag fått bestämma så hade hon fan inte fått sätta sin fot på graven men tyvärr så kan jag inte bestämma över det.
När jag å Anders levde med varandra och hade fått Nathalie så tog hon sig tid och pengar att åka upp och träffa oss (å då är det ju hennes son och hennes första barnbarn vi pratar om) EN ENDA GÅNG och det var på Nathalies dop. Så uselt!!! Brydde sig inte ett skit om varken Anders eller hans barn.
Trodde att det kanske skulle påverka henne när Anders dog, att hon skulle vara mera rädd om det som Anders lämnade efter sig men icke!!!
När Anders dog så slutade hon skicka julklappar, födelsedags presenter och det lilla hon hade ringt innan (vilket jag inte ens vet om det skedde ngn gång) upphörde.
Jag ringde upp henne när hon skulle ta ett sista farväl av Anders och bad henne ta kort på honom när han låg där och såg fridfull ut som hon sen skulle skicka till mig, tror ni hon gjorde det ngn gång??? Näe den jävla apan sa att dom måste ha kommit bort i posten. Subba!!!!
Hade jag vetat att hon inte skulle skicka korten så hade jag kanske gjort ännu mera för att kunna åka ner till Örebro den dagen. Ångrar det så mkt nu men men vad hjälper det????
Ringde upp henne ett tag efter Anders hade gått bort och frågade varför hon inte ringde ngn gång å vet ni vad bitchen sa???
- Det har jag ingen bra ursäkt för!!!!
Öh, nähä okej!!!

Sen den dagen har jag inte brytt mig ett skit om henne och inte barnen heller för den delen. Dom vet inte vem farmor är och jag kommer aldrig uppmana dom att ta kontakt med henne. Dom frågade en gång vem hon var och jag sa som det var att hon är pappas mamma men som inte var snäll mot varken Anders eller mot dom så att hon inte är så mkt att känna.
Tur att dom har farfar å Marie som finns där trots sina egna problem.


Ja Anita du kommer att ångra dig en vacker dag men det måste du ju få komma på själv. Du ska ju veta att det är försent när du än gör det!!!
Du har inte många kvar av dina egna längre och det har du dig själv att skylla. Du har grävt din egen grop och som man bäddar får man ligga!!!

Att jag sen då lägger Anders död på henne gör ju inte saker å ting bättre precis. Har mina anledningar till att göra det. Hon kunde ha förhindrat det om hon inte hade tänkt lite men det verkar ju inte vara hennes starka sida direkt.


Ja som ni kanske förstår aå har jag rätt mkt ilska i mig mot henne. Jag verkligen hatar henne. Som jag ser det så tog hon bort (eller iallafall hjälpte till) att ta bort mina barns pappa från dom. Och min älskade Anders från mig.

För även om jag inte levde med Anders så fanns han med i mitt liv som mina barns pappa och som en nära vän som jag kunde ha gått i döden för!!


Nog om det nu, jag blir bara förbannad och ledsen igen.


Imorgon ska vi, alla utom Nathalie som är på skolan in till stan.
Jag ska på MVC för efter kontroll, byta byxor åt Jonas, byta underkläder till mig och lite annat.

Nä nu ska jag duscha snart!!!!

1 kommentar:

  1. Vet inte vad jag ska skriva, kändes bara som att jag skulle det! Vet precis hur det känns att mista nån. Blev inte speciellt positiv till livet efter att min Anders gick bort heller. Man måste se saker på det positiva sättet, det gör jag hela tiden. Allt har en mening. Meningen kanske var att han aldrig skulle klara att leva ett "normalt" liv och kanske dött i alla fall. Även om min Anders gått behandlingar och levde som en "normal" person så hade han levt ett sånt onormalt liv större delen av livet och jag tror inte att han kände att han passade in nånstans, att han inte klarade av själva svensson livet. Sorgen kommer alltid att finnas där, starkare vissa dagar och mindre andra. Se det positiva i det hela, det är att du har kvar en del av Anders i barnen! Han finns även i ditt hjärta och i dina minnen. Ta hand om dig, du ska veta att du är inte ensam. Kram Zabine

    SvaraRadera