Satt härom dagen och tänkte på nånting åså halkade jag in på Anders som vanligt när det gäller vissa saker.
Tänkte att han skulle ha varit sååå Stolt över sina barn. Barnen saknar honom och funderar och frågar och gråter oftare nu än förut....................vet inte varför men det kanske är så det ska vara. Nåt som måste komma ut liksom. Det är verkligen skit jobbigt när man sitter där och ska trösta dom och man vet att inget som man säger hjälper. man kan inte ge dom det dom vill ha. Dom vill ha sin pappa tillbaks juh.
Jag oxå saknar honom från å till. Han finns ju med oss hela tiden men ibland så halkar man in i nån lite mer deppad period då man sitter och grubblar och frågar sig själv vad man hade kunnat göra.
Ja så är det men i minnet finns han kvar och jag ska göra allt jag kan för att bevara barnens minnen av sin pappa så färskt som möjligt. Man har bara en pappa hur man än gör och hur snäll och bra Jonas än må vara.
Jonas är ju det bästa plast pappan man kan drömma om och han ska ha så mkt beröm för det han gör och har gjort för mina barn. Han älskar dom och han kan ge dom en fadersfigur/förebild.
Saknar dig Anders!!!!
My Life My Passion My Fashion
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar