Jag kommer ju aldrig att glömma när jag för snart 3½ år sedan fick ett telefon samtal vid nio tiden på kvällen av Anette. Det var den 25/26 agusti 2007.
Jag hörde så fort jag hörde hennes röst att det var någonting som var helt galet fel. Hörde hennes snyftningar och la snabbt ihop 1+1. frågade henne om det hade med Anders och göra och hon sa att det hade det...........................Åh gud!!!
tårarna började rinna eftersom jag förstod vad som hade hänt. Jag frågade om det var sant och om hon var säker...........................Usch va jobbigt ........................
Ja min älskade Anders var DÖD. Jag kunde inte fatta. Började skaka som ett asplöv och sen föll jag in i nån slags dimma. Jag var helt borta och kommer itne ihåg vad jag gjorde eller vad som sas efter det.
Kommer ihåg att hon berättade att en polis hade knackat på hos henne samma kväll och medelat det hela för henne. Anders hade avlifit hemma hos som mamma i Örebro. Och det kärringen hade inte mage att ringa till sitt eget barn och berätta att hennes bror hade gått bort utan hon bad en polis åka dit. Fy fan för henne!!!!
När jag tänker på det idag är det lika jobbigt som det var då. Jag har fortfarande inte fått svar på varför och på varför det stod som det stod i obduktionsraporten. Kommer aldrig få veta sanning och har börjat förlika mig med det.
Tänker på honom varje dag. Har foton av honom på väggen. Barnen frågar och undrar och saknar .................Det är fortfaraden lika svårt att vara utan honom. Saknar hans röst och hans roliga tokerier som han kunde ha för sig.
Saknar hans kramar, att få krama honom. Ja jag saknar allt hos honom.
När jag tänker på att han låg där på hennes fula jävla kalla skinnsoffa , hans lilla kropp gled ifrån oss utan att jag kunde göra ett skit åt det. Och hon som fanns där och verkligen kunde påverka hon sket fullständigt i det och kollade inte ens till honom.
Hon gick på sittjävla dop på morgonen utan att ens se att Anders var död i hennes vardagsrum på hennes soffa....................det låter så otrligt att det inte kan vara sant i mona ögon.
Hon som hämtade ut medeciner som var narkotika klassade till en pillermissbrukare utan att ens ha en endaste koll på hur han tog dom. Hon var en naiv kossa som borde ligga där han ligger idag.
När han levde så hörde hon aldrig av sig till honom förutom när hon behövde hjälp. Hon visade inte honom den respekten och den kärleken som han var värd (som alla barn är värda) när han var liten.
När Anders dog så slutade hon skicka julklappar och presenter till barnbarnen på deras dagar. Har bara en sak att säga henne egentligen..
Du kommer att Dö ensam Bitch!!!!
Du har bara din nersupna man, dina barnbarn vet för fan inte ens vem du är!!!
Falska Människor har vi inget för, varken mina eller ditt/dina andra barnbarn!!!
Åh himel vad arg jag blir bara jag tänker på henne.
Hoppas verkligen att hon aldrig hör av sig någonsin igen till varken mig eller sina barnbarn.
Ett minne jag känner starkt och som jag aldrig kommer att glömma. Min Anders var som en bror för mig och är det fortfarande.
My Life My Passion My Fashion
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar