Sitter här med tårar i ögonen. Har ju berättat förut att jag just nu följer två bloggar dagligen.
Nu har frun i huset blivit sämre i sin sjukdom och vad jag fattar inte så väldigt lång tid kvar med sin underbara familj. Jag läser både frun och mannens blogg för att få bådas sidor av det förskräckliga.
Jag lider verkligen med dom. Med barnen som kommer få gå igenom samma sak som mina barn fick fast ändå inte. I den familjen så vet dom att det tragiska kommer att hända. Gå omkring med den vetskapen måste ju vara fruktansvärd. Asså jag kan inte förstå vilken styrka det måste vara att gå omkring med den vetskapen. Vad in-i- helvete påfrestande det måste vara för alla inblandade.
Försökte tänka mig in i deras situation men det går inte. Men kom fram till en sak att hade jag varit sjuk och viste att min tid med min familj var vegränsad så hade jag levt med en fruktansvärd ånngest. Dödsångest.
Ja det är helt obegripligt hur "dom står ut med vetskapen, det måste vara det mest fruktansvärda som kan hända en juh. Jag önskar verkligen ingen i hela världen det som dom går igenom just nu.
Finns inte ord för vad jag känner. Jag känner med dom så oerhört mkt.
Jag uppmanar er alla att gå in på deras bloggar och läsa. ev ge ett bidrag till cancerfonden, ge ett bidrag till deras privata konto för en drägligare vardag både nu och i framtiden. Dom kan ju verkligen behöva lite possitiv respons.
Här kommer deras bloggar:
Lindas Blogg & Lars blogg
My Life My Passion My Fashion
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar