Funderingar

Anders och Cerine. Tror det är det enda kortet jag har på honom på datorn.


Här ligger han nu två av mina barns pappa och mannen jag levde sju år med.


Saknar honom ibland så det gör ont.
Ska ner till graven i agusti. Jobbigt att ha graven så långt bort. Skulle vilja besöka den varje dag men samtidigt så vet jag att jag skulle bli sjuk av det.

När Anders levde så sa han alltid att han ville bli begravd brevid sin bror (som dog flera år före) nere i sthlm. Ingen hade väl trott att vi så snart skulle måsta ta ställning till vart han verkligen skulle få sin sista vila. Han var född i sthlm och hade som sagt sin bror begravd där (hans bror var verkligen som en gud för honom). Hans syster bor nere i sthlm. Han hade på nåt sätt sitt hjärta i sthlm men samtidigt uppe i hälsingeskogarna bland fiskedrag och sina barn.
Jag var nog ganska förkrossad vid tillfället då vi skulle välja gravplats åt honom kom på tal. Hans barn (dvs. jag hade nog sista talan i det fallet tror jag) och jag gick med på att han skulle få bli begravd nere brevid sin bror. Han ville u trots allt det. Men en sak har slagit mig i efterhand. Han sa så innan han fick barn ja men nu när han hade barn hade inte han velat vara begravd brevid sina barn ????

En fråga som aldrig kommer att få något svar men som kommer att gnaga i mig hela livet antar jag.

Han levde för sina barn. Han älskade dom mer än själva livet. Dom var hans allt!!!!

Måste sluta fundera över det nu för annars hamnar man väl på hispan snart!

Han har fått sin frid och sin ro som han aldrig fick här på jorden, han kände sig inte hemma någonstans. Glad för att han äntligen kan få känna det som alla människor vill känna nångång.................lugn frid och ro!!!!

R.I.P Min älskade skatt!!!
Vi tänker på dig!!!








Sitter och tänker på min älskade Anders.